Det som gör mig än säkrare på att jag inte hittat semesterformen än är att då jag idag sysselsatt mig med att tvätta bilen, torka den och slutligen vaxa skönheten så kändes det helt perfekt. Men sitta still – det går inte det.
Tog en cykeltur längs en smal skogsbilsväg men kände redan vid första tramptagen att något inte stod rätt till. Njutningen infann sig inte trots att utsikten på toppen av det bestigna berget var fantastisk – något jag vanligtvis går igång på. Men icke. Dessutom, på väg ner på andra sidan berget, höll jag på att köra över en stackars förvirrad älgkalv. Såg det som ett tecken och vände tillbaka hemåt.
Har inte ro att läsa. Tycker inte gitarren låter bra. Cyklingen känns inte rätt och tja – det är lite synd om mig helt enkelt…
…inte sant?
1 kommentar:
Ironin är så tydlig att det inte ens blir en match att utläsa den. Du får skärpa till dig om det ska vara en utmaning. Synd om dig, bah!
Skicka en kommentar