#11 Så går det i valet 2010

Såhär några dagar innan vi säkert vet valresultatet från det svenska riksdagsvalet 2010 tänkte jag ge mig på en liten fingervisning mot hur jag tror det kommer att gå.

Valresultat. Val till Sveriges Riksdag 2010

Vänsterpartiet: 5,8
Socialdemokraterna: 27,5
Miljöpartiet: 10,9
Centern: 6
Folkpartiet: 8
Moderaterna: 31,5
Kristdemokraterna: 5,2
Övriga: 5,1 (varav Sverigedemokraterna: 3,6%)

Sett till de båda blocken blir fördelningen:

Rödgröna: 44,2
Alliansen: 50,7

OM så blir fallet...
* … säger Sahlin omgående upp sig som ledare för Socialdemokraterna. Ett enormt förändringsarbete inleds som mynnar ut i de Nya Socialdemokraterna som tar sig an fighten med Alliansen inför valet 2014 med ny logga, nytt (eget) budskap och nya människor i frontlinjen.
* … förbjuds Östros att säga någonting negativt alls om han först inte lyckats säga fyra positiva saker. Resultatet av detta, som ni säkert förstår, blir att Östros förblir helt tyst...
* … ändrar Miljöpartiet sina stadgar och Team Eriksson/Wetterstrand får fortsatt förtroende. Att ta sig an detta ”hot” blir de Nya Socialdemokraternas svåraste uppgift (enligt principen ”the enemy within” så att säga).
* … händer som vanligt ingenting alls med varken Vänsterpartiet eller Lars Ohly – förutom att de inte får vara med i den ljusrödgröna Alliansen 2014. Ohly blir lite ilsk och pekar finger men utöver detta inget revolutionerande.
* … ger Jimmy Åkesson upp drömmen om ett invandringsfritt Sverige med honom själv som übersturmführer och ansöker om medborgarskap i - - - ja just det - - - Danmark så klart. Där är ju alla vita kristna invandrare välkomna, inte sant?
* … är det mesta sig likt på högerkanten.
* … börjar det snart växa fram önskemål om namnbyte och visst innehållsbyte hos KD. För att inte fullständigt ställa till någon förvirring behålls dock förkortningen KD – men man ersätter KristDemokraterna med KonservativDemokraterna.
* … går solen upp även den 20e september 2010 – oavsett hur besvikna och bekymrade en del kommer att känna sig. Det mesta blir sig ganska så likt inser man efter en stund.

Jag har under de senaste veckorna försökt förhålla mig någorlunda ytligt till de politiska frågorna. Detta av två anledningar. 1) Det blir mycket roligare då och 2) det blir greppbart på ett sätt som jag tror många (förutom de riktigt övertygade idealisterna/ideologerna) tilltalas av. Och frågan är ju också om inte detta är ett ganska sunt vardagspolitikintresse. Skulle man gå in på djupet skulle man snart drunkna, tappa intresset och fullständigt snöa in i ideologiska resonemang.

Så hur ska jag själv nu rösta? Har jag kommit fram till något? Jodå, det har jag men det har pendlat mycket (och frågan är om det helt och hållet pendlat klart än). Ta bara en sådan sak som Folkpartiets Nina Larsson som jag från början gillade. Hon kändes som en frisk fläkt. Ung och med ett leende som sprider glädje till till och med den allra buttraste gamla vänsterpartist man kan uppbåda. Nina Larsson är numer överallt. På torget. I skolan. På YouTube. På diverse tidningars bloggsidor. På egna internetsidor. Fine. Att synas är viktigt. Men nu finns Nina dessutom konstant i min Spotifyreklam – och det vette tusan om jag snart inte får nog. Men Folkpartiet har jobbat hårt må jag säga – eller vad sägs om erbjudande om två års gratis medlemskap. Va? Kan man säga nej till något dylikt? :-)

Vidare skulle jag mycket väl kunna tänka mig att lägga en röst på Miljöpartiet i riksdagsvalet. Men här finns ett gigantiskt stort hinder i vägen: Jag kommer, vilket jag antar att alla som följt min blogg säkert förstått, aldrig lägga en röst på Sahlin/Östros. Inte en chans.

KD går också bort trots att de hämtat hem ett gigantiskt och avgrundsdjupt avstånd mellan mig och partiet den senaste tiden. Tacka Göran för det. Men hur det än är så kan jag aldrig rösta på ett parti som uttalat bygger på religion – oavsett vilka gamla fabler det är.

Kvarstår gör C, Fp och M.

Ovanstående på riksnivå. Kommunen är en helt annan sak. Egentligen anser jag att Karlstad under det röda styret spelat sina kort väl. Man har en tydlig framtidsvision och i många hänseenden skulle jag tro att Karlstad är en av de bästa kommuner man kan bo i. Vidare är naturligtvis manöverutrymmet för en kommun begränsat. Man får in det man får in i kassan och med givna medel måste man sköta diverse åtaganden – oavsett färg, smak och tycke.

Några saker har jag dock kunnat konstatera de senaste veckorna vad gäller kommunalvalet. I en debatt om skolan på torget under helgen stod S mot M. M representerades av en dam som var så bedrövligt dålig både på att debattera och på att säga något vettigt om skolan att M fullständigt gått bort kommunalt. KD går alltid bort liksom V. Av ren princip går troligen även S bort även här.

För fyra år sedan lät jag vargfrågan avgöra mitt val. I år verkar det bli förslaget om en bondemarknad/saluhall intill torget i Karlstad som lockar mig allra mest. Det är ett förslag jag gärna skulle se införlivat.

I landstingsvalet får det parti min röst som lovar göra sitt yttersta för att de sjukhus som funnits i Värmland också blir kvar där de är. Ett varv bland valstugorna får avgöra.

Och skulle jag mot förmodan ha fel i mina antaganden om valutgången återkommer jag om detta i min sista valspecial.

Läs också:
#1 Snart är det val – en introduktion
#2 Folkpartiet
#3 Miljöpartiet
#4 Moderaterna
#5 Socialdemokraterna
#6 Kristdemokraterna
#7 Vänsterpartiet
#8 Centern
#9 Partier det pratas om men som ännu inte är med och leker
#10 Så tycker jag – eller – Om jag bestämde så skulle...

#10 Så tycker jag – eller – Om jag bestämde så skulle…

… Försäkringskassan få glasklara regler att förhålla sig till – regler som ”vanligt” folk kan förstå sig på. Är man sjuk ska man självklart få all hjälp som finns både ekonomiskt och vårdmässigt utan att strida sig blodig mot myndigheter. Är man bara lat och mest bara tycker synd om sig så ska man inte ha ett öre.

… det kosta minst dubbelt så mycket att tanka bensin/diesel som andra alternativ typ etanol, gas osv.

… kungahuset, hur gulligt och festligt bröllopet än var, sakteliga fasas ut och läggas ner. Alternativt återinförs obligatorisk krona, långa släp, lejon och allt annat som förknippas med ett riktigt sagoslott fullt av kungligheter. Ska det vara en turistmagnet så ska det.

… samtliga fartkameror som enbart står utställda för att ta fast bilister tas bort och istället placeras vid korsningar, skolor och liknande. PLUS att det måste placeras ut fartskyltar 30 meter före varje enskild kamera. Kostnaden för detta betalas naturligtvis av den myndighet som ansvarar för kameran.

… skulle Arbetsförmedlingen förvandlas från den a-kassepolis och kontrollmyndighet den är idag till att bli en myndighet som gör sitt absolut yttersta för att ragga jobb och placera lämpliga personer på dessa jobb.

… prisuppgifter tydligt framgå och vara jämförbara med varandra (på producenternas ansvar). Angivna priser inkluderar allt man kan anta ska ingå (till exempel toabesök på atlantflygningar, bagage på flygningar rent allmänt osv).

… svenskundervisningen för invandrare (rik som fattig) som ska bli medborgare vara obligatorisk och åtföljas av en typ av nationellt prov där man kräver vissa grundkunskaper (som verkligen ska vara superbasic) i språket, historien, kulturen osv.

… jag jobba för att begreppet ”arbetstid” starkt utvecklades och omformulerades till bland annat ”arbetskvalitet”. En arbetsgivare borde ange vad som ska göras och vilken kvalitet som krävs. Om arbetstagaren går med på uppdraget spelar inte längre ”arbetstid” någon roll så länge det överenskomna uppnås eller överstigs inom angiven tid.

… inte en endaste watt energi komma från kol, olja eller gamla öststatskärnkraftsverk. Hellre då från nya, moderna, svenska kärnkraftverk. Vattenfall skulle få en mer idealistisk styrning än dagens überkommersiella.

…jag öppna gränsen fullständigt för alla som kommer hit för att jobba, betala skatt, följa våra lagar och regler och göra så gott de kan för att lära sig svenska språket.

… skulle företag som kortsiktigt flyttar sin produktion utanför EU få betala en extraskatt på minst 25% för att få tillgång till den europeiska marknaden.

… Euron införas så snart det är möjligt.

… skolans religionsämne tas bort och till viss del uppgå i historieämnet. Istället införs ämnet ”Värdegrund”.

… det snart inte finnas någon vargstam i Värmland om den inte väljer att återkomma hit på egen hand (iförd skottsäker väst).

… Kiruna förlora ett antal arbetstillfällen i och med att Radiotjänst rituellt eldas upp och muras in djupt inne i någon på värden tömd gruvgång tillsammans med annat gammalt nazi/stasi-relaterat skit. Kostnaden för SVT och SR hamnar istället inbakat i skattsedeln.

… militären få användas även vid nationella insatser där polismyndigheten bedömer det som behjälpligt.

… rökning vara förbjudet på samtliga offentliga platser i landet som en del i ledet att inom en tioårsperiod (och i enlighet med hela EU) ta bort all användning av nikotin.

… det bli mycket dyrt att köra gods på vägarna där det går att använda järnväg/båt. Självklart skulle satsningar på järnväg och båttrafik ligga högt på agendan.

… konsumentskyddet stärkas ytterligare.

… skulle jag göra allt för att se till att den politiska makten alltid är starkare än den spekulativa makten som hela tiden tenderar att skapa finansiella kriser lite här och var i världen. Den typen av spekulationer som försiggått skulle bli ett minne blott.

Irrelevant måhända med tanke på att jag inte tillhör något som helst parti och heller inte kommer att få en endaste liten röst i valet 2010.

Ogenomtänkt måhända med tanke på att politik på hög nivå är betydligt mer komplext och svårt än vad man kanske tänker på när man kommenterar någon politiker/något politiskt.

Vidare kan man ju undra om något parti skulle vilja ha mig?

Mest intressant för personlig del dock: VAD I HELA FRIDEN SKA JAG RÖSTA PÅ OM EXAKT EN VECKA?

Nästa gång – den nästa sista artikeln - ”Så kommer det att gå i valet 2010”

Läs också:
#1 Snart är det val – en introduktion
#2 Folkpartiet
#3 Miljöpartiet
#4 Moderaterna
#5 Socialdemokraterna
#6 Kristdemokraterna
#7 Vänsterpartiet
#8 Centern
#9 Partier det pratas om men som ännu inte är med och leker

#9 Partier det pratas om men som ännu inte är med och leker

En snabb titt på officiell valstatistik visar snabbt att det finns en hel del människor som faktiskt väljer att rösta på annat än de etablerade riksdagspartierna. Jag ska inte gå in på det djupare här men rekommenderar ändå en titt då valstatistiken visas per valkrets och man kan därför dra både den ena än den andra slutsatsen. Intressant hur som helst.

De stora utanförpartierna som det pratas om i försnacken inför 2010-års val är naturligtvis Gudrun Schymans och en av gubbarna i ABBA vem-av-dem-det-nu-vars baby FI, Piratpartiet och Sverigedemokraterna.

FI förstår jag mig inte på alls – och kritiserar jag partiet är jag en easy target eftersom jag ju är ”the enemy”. En vit, blåögd, i runda slängar medelålders man med ett fast jobb. Jag är en av dem som jag vill minnas Gudrun Schyman jämförde med en Taliban. Man alltså. Ni vet – vi är alla våldtäktsMÄN. Skyldiga på samma sätt som kyrkan en gång försökt marknadsföra kvinnan så som skyldig till allt ont sedan debaclet i Edens lustgård. Same same different package. Men som sagt var - FI kommer aldrig in i riksdagen och jag tänker inte säga så mycket mer om eländet än att konstatera att världen är mer komplex än att den låter sig definieras utifrån att alla män (eller kvinnor för den delen) är onda.

Piratpartiet så. Det här är en intressant liten grupp. Egentligen symboliserar de ett framtida Sverige där sakfrågor blir viktigare än partiprogram. Med andra ord ytterligare en förstärkning av personvalets betydelse. Ta en karismatisk ledare, en aktuellt fråga som upprör, lite marknadsföring i moderna medier och vips så har du en kraft att räkna med. Det här kommer vi att se mer av.

Det är en enda fråga som driver det här partiet: Anti-IPRED. Att man sedan försökt vidga begreppen till att innehålla personlig integritet i mer allmän betydelse är bara en politisk habrovink för att inte allt för lätt bli nedskjutna från den politiska himlen.

Nu vet jag alldeles för lite om IPRED före och efter införandet för att egentligen ens tycka till om Piratpartiet. Men min KÄNSLA (och det är den som allt fler kommer att rösta med) var (och är fortfarande) att regeringen vek sig för starka amerikanska intressen i form av stora mediebolag. Det är fel! Och bara det berättigar Piratpartiet. Visserligen kan de säkert locka en del unga väljare – men att komma in i riksdagen gör de absolut inte.

Sverigedemokraterna. Uppkommet ur diverse små organisationer med klart dunkelt och obehagligt förflutet. En av dem – BSS - var en populär ”tag” när jag gick i grundskolan. Bevara Sverige Svenskt kändes lite coolt – för jag menar – vad fan ska vi med invandrare till? Vi hade aldrig sett en – och klarat oss utan sådana så varför ändra på det konceptet? Det var kanske inte mer genomtänkt än så när man var 14 år och som tur är växer man upp och blir, förhoppningsvis, klokare och mer erfaren med tiden. Klok och erfaren nog för att idag kunna konstatera, utan minsta tvivel dessutom, att Sverigedemokraterna inte fyller någon som helst funktion alls i svensk politik.

Sverigedemokraternas stora trumf på hand är deras karismatiske partiledare Jimmy Åkesson. Det är bara att titta på honom. Jimmy Åkesson har rätt ålder, verkar påläst, drar sig inte för att ta fighten, mediasmart och rent allmänt duktig och lätt att gilla. Utan Jimmy hade inte Sverigedemokraterna ens funnits med i försnacket (liksom FI i förhållande till Gudrun).

I korta drag tycker jag följande om Sverigedemokraternas politik:

* Konservativa så det blir på gränsen till svartvitt i Tvn när de är med.

* Driver linjen Sverige ut ur EU (vilket jag antar är ett måste om man ska kunna BSS även i smyg). Detta är inte ett krav Sverigedemokraterna är ensamma om att driva men jag gillar inte idén oavsett vilken sida den kommer från.

* Allting är invandringens fel. Ja om det ändå vore så enkelt. Då hade till exempel (om nu Hitler vunnit kriget) Tyskland varit en ständigt blomstrande stat utan problem. Inte sant? Men det förstår ju de allra flesta att det inte hänger på just invandringen eller ens ”de annorlunda”.

* Svensk integrationspolitik fungerar inte. Det håller jag med om – men jag tror inte SD är det parti som står för ”den slutgiltiga” lösningen på det problemet.

* Islamiseringen måste stoppas. För det första tycker jag det vore fint med lite minareter här och var i Sverige. (Håller du inte med? Föredrar du de gigantiska betongklumparna till hyreshus vi har? I don't) För det andra så ska INGEN religion i Sverige ha någon som helst makt varken i skola, samhälle eller någon annan stans. Och någon egentlig religionisering ser jag inte framför mig varför en sådan fråga är ganska så passé. För 400 år sedan kanske – men i nutid? Njae. Knappast va?

Sverigedemokraterna lockar de rädda och de okunniga människorna. De som är rädda för den stora, farliga jätten som bor i sin håla i Bryssel. De som är lyckligt ovetande om vilket enormt behov Sverige har av invandring i alla dess former. Sorry – alla som tänkt sig rösta på Sverigedemokraterna (ni må tycka vad ni vill) men jag tycker ni är farligt okunniga och vilseledda och jag önskar att vi hade ett samhälle där ni, liksom de allra allra flesta av oss redan gör, kunde känna er relativt trygga.

Har jag fel? Kolla in informationsmaterialet SD skickat ut inför valet. Samtliga uttalanden som görs i det utskicket bygger på en enda sak – att tala till min rädsla – en rädsla som inte grundar sig i något som de facto är något att vara exceptionellt rädd för. Detta förstår de allra flesta, men allt för många verkar tragiskt nog inte tänka efter nog mycket på egen hand.

Jag kanske är orättvis mot SD – men jag förstår bara inte. Kanske är det jag som är den korkade?

Men jag ska avslutningsvis ge Sverigedemokraterna credit för en endaste sak – och det är att man belyser ett problem inom svensk politik där politiker blivit alldeles för fega för att ta obekväma beslut och diskussioner. Politiker i de etablerade partierna hävdar hela tiden att man visst vågar säga de obekväma sanningarna – men i så fall gör man det inte på ett sätt som folk i allmänhet tar till sig. Om så vore fallet skulle nämligen inte SD finnas med i snacket.

Följande youtubeklipp är naturligtvis oerhört överdrivet. Men samtidigt - ingen rök utan eld. Och lite roligt är det allt.

Lokala partier. Självklart finns också en hel massa lokala partier som försöker samla sig mot makten och göra det de anser vara bäst för sitt område, sin region, sitt särintresse. Detta är i grunden något gott eftersom det betyder att demokratin är nära folket. Man får vara med och bestämma och den känslan är oerhört viktig i en demokrati.

Innan upploppsrakan kommer i nästa del "Utopin" att presenteras...

Läs också:
#1 Snart är det val – en introduktion
#2 Folkpartiet
#3 Miljöpartiet
#4 Moderaterna
#5 Socialdemokraterna
#6 Kristdemokraterna
#7 Vänsterpartiet
#8 Centern

#8 Centern

Sist och kanske också minst – Centern.

Vad är det med Maude som jag missat? Så många verkar ha en åsikt om henne och jag har inte riktigt förstått vad detta grundar sig på. Diskuterar man Centern, eller politik i allmänhet, dröjer det ofta inte länge innan Maude kommer på tal. Näbbgädda – är väl det mest förekommande jag hört de senaste åren och i vissa lägen, när någon vill ta i lite extra: jag mår illa bara jag ser henne. Vad gör hon och vilka knappar trycker hon på för att dra på sig utlåtanden som i elakhet enbart matchas av de man hör om Mona Sahlin? Som sagt var – jag har uppenbarligen missat något här eftersom jag inte kan säga varken bu eller bä om Maude. Hon är med och styr och ställer och jag antar att hon gör ett hyfsat jobb. Jag störs inte av varken röstläge eller utseende och – vilket är den stora Centerförändringen – jag störs oftast heller inte av hennes budskap.

Annat var det förr då Centern centralt hade mer av Miljöpartiets roll. Det fanns en tydlig hardcore miljöprofil och man lockade till och med till sig en hel del extremister. Som exempel Olof Johansson som var en av de första politiker jag tyckte riktigt illa om. Ja annat var det sannerligen förr då nämnde Johansson var beredd att ta Centern över knappt ännu stelnade lik för att få igenom krav på kärnkraftsavstängning. På sätt och vis förstår jag att detta ändå var en nyttig injektion för högersidan i svensk politik och många inom Centern måste känna sig ganska vilsna idag då Centern slutat skälla som en stor ilsken hund och istället liknar något litet, irriterande och gläfsigt som Paris Hilton skulle kunna bära i sin handväska. Men jag är nog inte rätt person att klaga över detta eftersom jag anser att kärnkraften ska byggas ut plus att Centern plockar stora poäng av mig genom att stå för en sund rovdjurspolitik.

Liksom många andra småpartier tror jag Centerns dagar i rikspolitiken är räknade. Det kommer mer och mer bli två block där gränsen går mellan blocken och inte mellan de olika partierna. Jag antar att Centern är det parti på högersidan som fått göra störst förändringar i självaste ideologin för att få vara med i Alliansen (ja den högra alltså). Inte helt olikt den framtid Vänsterpartiet står inför ihop med Mona, Peter och Maria (i den vänstra alliansen). Så vad händer i framtiden för den här typen av partier? Kanske har Centern nått något sorts rock bottom – sämre än 4,1 % kanske det aldrig blir eller?

Annat är det på lokalnivå där jag tror Centerns styrka och framtid ligger. På många platser i Sverige har jag känslan av att Centern är det parti som lokalt är det parti som har fötterna stadigt och stabilt i den lokala myllan. Där är Centern ett parti som värnar det lokala och verkligen försöker se till att hela Sverige lever – något som ur demokratisynpunkt är oerhört viktigt. Faktum är att jag känner till kommuner där just Centern kanske är det enda parti som lyckats uppehålla någon form av sunt förnuft samt att hålla ett någorlunda högt intelligenskvotssnitt på sina kommunvallistor. Detta hoppas jag får genomslag den 19 september då det (förhoppningsvis) visar sig finnas gränser för hur illa det annars kan bli.

I nästa avsnitt – partierna som gör allt de kan för att ta Centern och de andra småpartiernas plats i riksdagen.

Läs också:
#1 Snart är det val – en introduktion
#2 Folkpartiet
#3 Miljöpartiet
#4 Moderaterna
#5 Socialdemokraterna
#6 Kristdemokraterna
#7 Vänsterpartiet

#7 Vänsterpartiet

Under våren 2010 hade jag nöjet att få lyssna på Lars Ohly som av någon anledning valt(?) att hälsa på just min arbetsplats.

Saken är den att jag alltid gillat Lars Ohly. Jag tycker han känns ärlig, modig (som vågar stå för något han trodde på trots det uppenbart otaktiska i detta) och jordnära. Inte heller utan ett sinne för humor varav höjdpunkten måste ha varit när han under Victorias och Daniels bröllop tillåtit att TV monterat kameror i hans lägenhet bara för att kolla vad en partiledare som uppenbart är emot kungahuset kan ha för sig en sådan medial och royalistisk superduperdag. Han lallade runt, drack kaffe, kollade mailen. Stor underhållning helt enkelt och inte minst en härlig kontrast till resterande pampiga sändning från det kungliga bröllopet till vilket samtliga partiledare var inbjudna.

Olyckligtvis för alla som vill se Vänsterpartiet växa är ideologin bakom partiet en ytterst förlegad historia som inte tål dag(en)sljus. Hur idealistiskt, vackert, humanistiskt och behövligt det än må vara så är inte vänsterpartiets väg en väg som leder in i framtiden. Vänsterpartiets kärnväljare är idag allt för gamla och grå för att orka upp på barrikaderna. Visst finns några unga energiska men jag tror att de står för en kraft som vill mycket mer åt vänster än vad Sveriges riksdag klarar av. Det är kört. Over. Finito. Vänsterns väljare kommer att dammsugas upp av dels vänsterytterligheter och (till största delen) av miljöpartiet. Precis som för Kristdemokraterna är det själva fundamentet som partiet står på som vacklar och kanske inte nödvändigtvis det som byggts ovanför jorden.

Vänsterpartiets positionering mellan renodlade kommunister och socialdemokrater är egentligen en spännande idé i sig. Vad är det egentligen de gör? De har ju samma mål som Socialdemokraterna (en gång i tiden hade) – bara mer rakt på sak, pang-på, tjoff. Så det man hör Socialdemokratin snärja in i svårgenomskådlig retorik är vad Vänsterpartiet ärligt och burdust säger rakt ut. Hur skrämmande detta än kan tyckas ibland så känns det alltid lite ärligare.

Ibland får jag känslan av att många andra politiker och förståsigpåare ser ner lite på Ohly som om han vore en bortkommen, obildad liten lort med Fjällrävenkånken käckt hängande på axeln som förirrat sig in i finrummet där det är välskuren kostym, höga klackar och osnuten Östermalmska som gäller. Ett mer omaka par än Ohly/Sahlin har jag med andra ord svårt att tänka mig. Det är måhända en medveten strategi att inta outsiderrollen – för vem kan egentligen motstå att gilla den som alla andra är mer eller mindre dolt elaka mot?

Men åter till besöket på min arbetsplats. Det absolut bästa Lars Ohly sa på sitt besök i vår aula kom som en slutkläm. Kommer inte ihåg det ordagrant men det var någonting i stil med: ”Och vad är det viktigaste i höstens val? Jo, och det här menar jag verkligen, att NI går och röstar. Det är till och med att föredra att ni röstar på Maude framför att ni inte röstar alls – och då antar jag att ni förstår hur allvarligt jag menar vad jag säger. Först i andrahand hoppas jag innerligt att ni lägger er röst på Vänsterpartiet...” Återigen vacker humor samt det viktigaste budskapen av dem alla: GÅ OCH RÖSTA!

Och på tal om Maude – Härnäst: C

Läs också:
#1 Snart är det val – en introduktion
#2 Folkpartiet
#3 Miljöpartiet
#4 Moderaterna
#5 Socialdemokraterna
#6 Kristdemokraterna

#6 Kristdemokraterna

Kristdemokraterna är egentligen en harmlös liten grupp med en vid första anblicken tilltalande profil där man trycker på det goda i världen, på familjen, de gamla etc. Allt med en liten lätt undanskymd referens till den äldste gamlingen av dem alla - Gud.

Och partiledaren då – Affe ni vet – eller – ehh – nej... Ja, ni vet. Han med snäll, vattenkammad snelugg och glasögon. Ehh. Alfs efterträdare. Kom igen nu. Jag har det på tungan. Han heter... Nej. Som bortblåst. Ska jag behöva slå upp det på nätet? Alzheimer light?? Eller kanske inte. Kanske den här gången är inte det dåliga minnet mitt fel. Är det Alfs? Lyste han allt för dominant under alla år? Kommer någon någonsin att kunna ta över? Men va fasen heter karln???

I brist på partiledarnamn - låt mig ägna en stund åt religion i allmänhet. Människan har ett behov att att ordna in och generalisera för att på så sätt få grepp om sin samtid och sig själv i förhållande till allt som finns omkring oss. Saker vi inte förstår skrämmer oss. Och det som skrämmer oss kan ge energi åt den som vill ha makt över andra. Religion, i betydelsen – Kristendom, Judendom, Islam osv, har ett enda syfte och det är att från början till slut kontrollera människor/människomassor. Och i vissa tider och för vissa människor fyller detta naturligtvis en viktig funktion som kommer att rädda samhället från kaos och katastrof. Men när man som samhälle väl har passerat ett visst medeltidsstadium så bör andra, mer upplysta, kontrollorgan ta över styret. Det sekulariserade samhället är ett modernt samhälle. Religion, i ovan nämnda betydelse, bör därmed stå tillbaka och bli en personlig sak som är upp till var och en – och därmed per definition också överlämna all makt och ägande till staten eller det privata. Liksom kungahuset ska inte religioner ha någon makt i det moderna samhället.

Vad är det då som är unikt med Kristdemokraterna förutom den där lätt dolda kopplingen till religionen? Familjen? Att man ska vara snäll mot varandra? Pensionärernas väl (som ju rimligtvis står Gud närmast i den långa ringlande kön som kallas livet)? Vilket parti eller ens vilken människa skulle inte, om det är möjligt, göra sitt bästa i dessa frågor? Är månde Kristdemokraternas tid som parti över? Finns behovet? Jag tror inte det vore en god idé att styra ett land utifrån vad Tor och Oden sägs ha delgett mänskligheten någon gång för länge sedan. Lite daterat. Lite omodernt. Lite konservativt. Lite fanatiskt. Lite farligt. Tor, Oden, Gud, Allah – same same but different.

Men vad händer då om Kristdemokraterna faller ur regeringen och tynar fullständigt bort? Var tar deras röster vägen? Lite här och var kanske. Mestadels inom den gamla Alliansen? Tyvärr tror jag att ett parti som Sverigedemokraterna skulle gynnas i ett sådant scenario eftersom det uppenbarligen finns ett 4%-igt utrymme för ett råkonservativt alternativ. Med andra ord får man, hur det än är, hoppas att Kristdemokraterna hänger med ett tag till. Go Göran Go! (Jag ber om ursäkt för att jag inte kom ihåg vad du hette utan att googla det)

Och nästa gång: Från far-out-höger till far-out-vänster.

Läs också:
#1 Snart är det val – en introduktion
#2 Folkpartiet
#3 Miljöpartiet
#4 Moderaterna
#5 Socialdemokraterna

PS. Dagen till ära vill jag passa på att gratulera till väl genomfört Birkebeinerritt för hela Team Whoosh. Val i all ära men i jämförelse med detta äventyr framstår valet den 19e september som en liten petitess... DS.

#5 Socialdemokraterna

Det finns inget parti som kommer ens i närheten av att ha varit så pass mycket ansvariga för att bygga upp nästan allt som är bra med Sverige som Socialdemokraterna är. Utan någon egentlig konkurrens har man byggt upp ett samhälle som många andra länder i världen avundsjukt tittar på och beundrar. Det finns ingen som egentligen kan påstå annat än att Sverige under 1900-talet sköttes på bästa möjliga sätt utifrån de förutsättningar som gavs. Och då menar jag inte att det i detaljnivå kunnat göras annorlunda – absolut inte – men tittar man ändå var vi som land befinner oss idag så kan man, enligt mig, inte vara så värst missnöjd med att bo i ett av världens rikaste och tryggaste länder. Jag bockar och bugar inför socialdemokratin ur detta perspektiv och tror inte att något annat parti eller någon annan partikoalition kunnat göra det så värst mycket bättre – eller ens annorlunda.

MEN

Hur kan man, 2010, vara så oerhört korkad att man sätter Mona Sahlin i förarstolen för vad man försöker marknadsföra som ett trovärdigt regeringsalternativ? Är det för gammal trogen tjänst? Finns det INGEN ANNAN som vill köra en ganska rostig och skruttig, jättestor bil i form av S? Eller är det av rent sentimentala skäl? Snacka om valstrategiskt jätteblunder!

I fyra år har dessutom partiet låtit Tomas Östros vara Monas kartläsare. Envist sköter han många av intervjuerna och lika envist återkommer han till en(1!) enda sak: Gnäll-Gnäll-Gnäll. En mindre konstruktiv politiker får man ta mig tusan leta efter. Priset tog han när han försökte få svenska folket att tro att det var Alliansens fel att vi drabbats av en lågkonjunktur. Ja, jo, tjena. Hur jävla dumma tror han att vi är? Tyvärr verkar en hel del ha köpt hans resonemang...

Socialstyrelsen borde för länge sedan varit framme och tvingat såväl Mona som Östros att ha tydliga varningsmärken tryckta på magen: ”VARNING: Kan förorsaka akut illamående vid inlyssning” - så bedrövligt hemskt är deras eviga gnäll så fort de får chansen att yttra sig i media.

Socialdemokraternas stora lycka har de senaste 50 åren varit den så kallade stora gråa massan som tillhört en generation som röstade S första gånger de fick rösta och sedan inte ens tänkt tanken att det faktiskt går att ändra sig. En gång S alltid S – oavsett vad S håller på med. Enligt en framtidsforskare jag lyssnade på för många år sedan är den typen av röstande snart ett minne blott. De generationer som snart är i majoritet kallade forskaren för hoppjerkor och de kan enligt prognosen röra sig över hela den politiska skalan inom loppet av några minuter. Spännande. Ja, spännande om man då inte vill veta med all säkerhet att S är det enskilt största och regerande paritet då förståss. Tiden då man kan leva på gamla meriter är med andra ord förbi.

*Stycket om en alldeles specifik kommuns S-lista som skulle finnas här har efter påtryckningar tagits bort. Kvarstår gör dock den sammantagna poängen – För allas vår skull och i ett modernt och mer avancerat samhälle bör ytterligare kommunsammanslagningar göras.*

Historiskt sett ska man alltså ha all respekt för vad Socialdemokraterna har gjort för Sverige. Om detta råder ingen som helst tvekan. Men som med alla system som får för mycket makt under lång tid blir det till slut inte bra (se tex Sovjet). Plötsligt går det från att vara praktiskt, mänskligt till att bli skapat för sin egen livsuppehållande skull. Byråkratin blir en evighetsmaskin som beskriven av Kafka och den fungerar slutligen inte bättre än världen så som beskriven av Orwell. Socialdemokraterna behöver i mina ögon förnya sig något alldeles oerhört mycket om man vill behålla sin position inom makten och här följer några förslag på förändringsmöjligheter till att börja med:

* Gnäll → Var konstruktiva och skapa ett eget program Ni själva tror på
* Bort med Sahlin/Östros → Fram med Bodström/Wallström
* Klasskamp och orättvisor → Bli mer moderna och realistiska i val av topp-5-viktiga-frågor
* Vänsterallians → S + MP och inte V (blir ett mer trovärdigt regeringsalternativ i långa loppet)
* Rekrytera proffsigare personer på beslutande poster
* Ny logotype
* Tillsätt Karlstads kommunalråd Håkan Holm som ansvarig för utbyggnaden av Sverige som helhet. OM ni inte hört/sett honom agera har ni missat något. Visionär, driftig, påhittig, rolig och helt enkelt en äkta, galen (i väldigt positiv bemärkelse) joker.

Om inte något händer kommer Miljöpartiet att fullständigt äta upp Socialdemokraterna inom loppet av några år.

Och om Socialdemokraterna behöver genomgå ett stålbad vad gäller förnyelse står nästa parti på tur inför en skärseldsrenande modernisering av bibliska mått (om man ska lyckas).

Läs också:
#1 Snart är det val – en introduktion
#2 Folkpartiet
#3 Miljöpartiet
#4 Moderaterna

#4 Moderaterna

Moderaterna är det allra tydligaste exemplet på att Svenska valet inte längre handlar om partiprogram utan om personer. Moderaterna är Fredrik Reinfeldt vare sig han gillar det eller inte. Som tur är för Moderaterna har de lyckats vaska fram en trovärdig och bra statsministerkandidat som verkar gå hem i nästan alla läger. Det är ytterst sällan man hör att fel som skett under Alliansens flagg beror på Reinfeldt. Däremot förekommer han alltid när det talas i positiva ordalag om den nu sittande regeringen.

På en femöring vände Reinfeldt och hans vänner en konservativ tråkskuta som enbart matchades av att se färg torka på intresseskalan och skapade de nya Moderaterna som helt plötsligt kändes fräscha, pålitliga och till och med lite spännande(!). Här har många partier mycket att lära.

Eftersom man fått Folkpartiet att ta alla jobbiga och provocerande smällar och Centern att skälla högst har Moderaterna lyckats styra skeppet på ett sätt som gör dem svåra att attackera. Utan att göra mycket väsen av sig styr de och ställer lite som de vill. Det känns, tror jag, tryggt och lugnt. När det blåser är det C och FP som rycker ut.

Så hur ska man kunna misslyckas om man nu verkligen lyckats bygga upp en sådan genuin och trygg image? Jo, det finns ett avgrundsdjupt svart hål som kan fälla den sittande regeringen:

Försäkringskassan! Detta hår av hin är visserligen ingen skapelse av M alena men förändringar i sjukförsäkringssystemet fick konsekvenser som man knappast hade räknat med. Tanken var nog god – att man skulle skärpa upp systemet så att man minimerar sjukfrånvaron. Men Försäkringskassans genomförande innebar att det blev totalstopp i systemet och det kan det bara inte vara. För ett rikt land som Sverige ska vi kunna vara sjuka och bli omhändertagna på bästa möjliga sätt – och ett land är aldrig rikare än sättet på vilket man tar hand om sina svaga som Michael Moore säger i en av sina filmer. Man bör få hjälp och stöttning för att snabbt kunna återgå i arbete (om det är möjligt) eftersom detta i slutändan kommer att gynna såväl människorna som statskassan. Om man däremot konstruerar ett handahavande som bara är jämförbart med Kafkas i krångel och byråkrati så är man ute på fel spår. Nog kan det ha varit så att det var ”fine tuning” som behövdes för att Försäkringskassan (fyrkantigare myndighet får man nog leta efter) skulle fungera, men här får det egentligen inte bli fel eftersom många av de som berörs av förändringarna i sjukförsäkringssystemet redan ligger ner. Och att sparka på de som redan ligger ner – det gör man bara inte – inte ens om man är en stelbent mekanisk datarobot utan förmåga att tänka själv vid namn Försäkringskassan. Om Alliansen och Moderaterna tappar stort i valet är detta den sannolika anledningen tror jag. Och var det nu inte Moderaternas/Alliansens fel att Försäkringskassan slutade fungera fullständigt måste man ju naturligtvis kommentera, ändra och vara ytterst tydlig med detta när man kommunicerar med tänkbara väljare. Det har man inte varit – och det är, om inget annat, ett rejält varningstecken.

Klassisk partipolitiskt tungviktsboxning kräver naturligtvis att S följer tätt inpå ärkerivalen M.

Läs också:
#1 Snart är det val – en introduktion
#2 Folkpartiet
#3 Miljöpartiet

#3 Miljöpartiet

Från att ha varit ett riktigt lalloparti har Miljöpartiet under Peter Eriksson och Maria Wetterstrands ledning befäst Miljöpartiets ställning som en makt att räkna med. Och i min prognos så är detta bara början. Lyckas man vaska fram två lika bra partiledare som tar över (alternativt tar sitt sunda förnuft tillfånga och behåller de man har) är man snart vänstersidans utan tvekan största parti.

Låt mig börja med Maria Wetterstrand. Ung, söt, driftig, medveten om vad hon vill åstadkomma, smart och med en ledarpotential enbart matchad av Reinfeldt. Jag uppfattar Maria som tydlig och medveten om att det inte går att vara hur idealistisk som helst utan att lägga till en rejäl dos realism. Och det sistnämnda är precis det som kommer att göra Miljöpartiet till ett riktigt stort parti.

Peter Eriksson å andra sidan. Ung (verkar i alla fall ung och rapp i steget i förhållande till många andra politiker), kan vara spontant jättrolig (ytterst sällsynt bland politiker), verkar ha distans men samtidigt idealistiskt driven. Är Maria Wetterstrands perfekta sidekick med sin lantisprofil light.

Faran med Miljöpartiet är, som jag ser det, att de är allt för storstadscentrerade. Det blir lätt miljö ur ett kvasiperspektiv som riktar sig till akademiker och förståsigpåarbesserwissrar. Kanske frågorna i sig är viktiga men om man framför dem på ett sätt som gör att många människor känner att man inte får vara med på tåget eller till och med att man känner sig nedvärderad och/eller undanskuffad så kommer man aldrig att tas på nog stort allvar. Ett lysande exempel på en sådan fråga är bensinpriserna. Ska man bli trovärdig med chockhöjningar på drivmedel måste man ha en mycket bra lösning för människor som bor långt från kollektivtrafik och som är helt beroende av sina fordon i såväl jobb som på fritiden. Det räcker alltså inte med ett avdrag för jobbresor – så enkelt är det inte – och det måste samtliga aktiva miljöpartister förstå om de ska bli trovärdiga.

Ovanstående är dock Miljöpartiets möjligen största akilleshäl eftersom jag tror att man fortfarande har kvar en hel del aktivister med ett oerhört begränsat synfält inom partiet. Det är visserligen beundransvärt att människor brinner och lägger ner sig för något man tror på – men det är inte den typen av människor som bör ha makt över ett land. Aktivisterna måste alltså ges minimalt med mediautrymme om Miljöpartiet ska framstå som trovärdigt.

Senast Miljöpartiet lyckades få igenom något som faktiskt märktes av var det så kallade friåret. Snacka om en dyr historia. Snacka om en vackert humanistisk idé. Men att våga tänka nytt och sätta människan främst (och mena det (i jämförelse med de flesta andra partierna)) är Miljöpartiets joker i leken. Den kan dock snabbt bli en belastning som man måste balansera eftersom ingen i dagens vacklande ekonomiska läge törs chansa allt för hejvilt utan att tänka på konsekvenserna. Ingen vill att Sverige ska gör en Grekland. Balansgång på knivsegg är bara förnamnet på vad som krävs av MP. Men all heder för att man försöker tänka nytt. Kanske borde man också försöka tänka nytt i sin positionering och försöka undvika att bli fastgjutna i ett block. Jag förstår att det är lockande att koppla ihop sig med VP och S och bli ett realistiskt regeringsalternativ. Och taktiskt sett är det naturligtvis det enda rätta – men det är ändå lite synd eftersom det kommer att slipa bort mycket av det som är spännande och nytt med MP.

M-P=M

Läs också:
#1 Snart är det val – en introduktion
#2 Folkpartiet

#2 Folkpartiet

Från att ha varit ett slätstruket och sanslöst Westerbergmesigt parti har Folkpartiet börjat hitta sin position en bra bit till höger om mitten på den svenska partipolitiklinjen. Likt Ny Demokrati (ironiskt, inte sant?) slänger man då och då ur sig något hyfsat kontroversiellt enligt antingen regeln: ”all reklam är bra reklam”; eller: ”it’s a dirty job but someone in the Alliance’s got to do it”. Att det sedan aldrig blir något av de lite provocerande förslagen antar jag att man redan från början har kalkylerat med. Det handlar om överlevnad (profilering) för partiet och det handlar om damage limitation (läs: att locka potentiella SD-väljare till Alliansen). För fyra år sedan var det språkkunskapskrav för invandrare och den här gången är det slöjförbud/restriktioner som står i fokus. Och frågorna ska inte tas för lätt på – uppenbarligen betyder de mycket för många potentiella väljare.

I en tid då jag tror många känner ett behov av ordning och reda är det inte alls helt otänkbart att Folkpartiet faktiskt fyller en funktion som ger dem en god placering som högersidans näst största parti. När man dessutom också gärna sticker ut hakan och försöker verka drivande i frågan om till exempel Euron så stärks deras aktier enligt mig på grund av det-är-skönt-när-någon-är-jävligt-tydlig-principen. Och Folkpartiet sticker då och då ut genom att faktiskt säga vad man tycker.

Störst spelutrymme får Folkpartiet av gammal vana inom utbildningsområdet. Antar, utan att veta, att där också finns en stor del av partiets kärnväljare: relativt högutbildade besserwissrar som tjänar hyfsat och som tror att det mesta går att fixa med lite fyrkantig disciplin och hårda tag. Men inte ens provocerande, nya Folkpartiet har tillnärmelsevis tagit stegen som kommer att krävas för att skapa framtidens konkurrenskraftiga skola. Här tror jag grundtanken måste bytas från mätbara poäng i klassiska ämnen till att faktiskt fokusera på vad det är vi vill ska komma ut ur skolsystemet efter 9, 12, 13, 15 eller 20 år. Större och större vikt behöver läggas på hur man är som människa, hur man läser andra människor, hur man bemöter andra människor och hur man snabbt och effektivt lär sig, tar till sig nytt och anpassar sig och sin egen kunskap/erfarenhet till omvärlden. Det handlar mer om att kunna ta reda på, om man nu mot all förmodan hamnar i ett sådant läge, vad ett pluskvamperfekt är snarare än att faktiskt kunna definitionen per automatik och slutligen förmedla denna kunskap till de som efterfrågade den på ett proffsigt, trevligt och vägvinnande sätt. Men detta skrämmer många som föredrar att ha det som de alltid har haft det – då slipper man tänka nytt.

Partiledaren så, Jan Björklund. Till skillnad från sina föregångare verkar Björklund ändå ha lite stake. Westerberg saknade det helt och hållet och Lars Leijonborg verkade bara allt för snäll för att leka på den här nivån. Detta reparerar Jan Björklund med bravur. Han känns pålitlig, tydlig, modern och står för vad han tror på. Samtliga goda (ovanliga?) politikeregenskaper. Dock möjligtvis lätt humorbefriad. Till TV4s söndagsmorgonsoffa ombads han ta med sig en ”kompis” och man kan ju tänka sig en mängd spännande och intressanta kompisar (grannen, hunden, mamma, Iphonen, gosedjuret whatever). Han borde ha satsat på något oväntat – men icke. Kompisen han tog med var Marit Paulsen som visserligen betyder jättemycket för Folkpartiet – men hur kul var det? Humorfritt och lite stelt som sagt var. Dock gör Folkpartiets relativa tydlighet samt att man gör Alliansens skitjobb i slutändan att Folkpartiet slipper hänga och dingla på 4%-spärrlinjen som man gjorde för några år sedan.

Skulle jag råda Folkpartiet till ett smart framtidsdrag skulle jag ge Nina Larsson från Folkpartiet i Värmland mer och mer utrymme. Det jag sett av henne bådar sådär Margot Wallströmgott (och då ska ni veta att jag verkligen gillar Margot). :-) Med Nina i täten kommer Moderaterna och Folkpartiet bli de lok som drar högersidans allians framöver (till skillnad från nu då Moderaterna styr hela tiden).

Next up: Miljöpartiet.

Läs också:
#1 Snart är det val – en introduktion

#1 Snart är det val – en introduktion

Det har länge varit tyst(!?) på den här sidan. Tänkte jag skulle ändra på det den närmsta månaden med en liten valspecial 2010.

Alliansen med Fredrik Reinfeldt vid rodret har nu styrt Sverige i nära fyra år. Fyra år av, i alla fall i medierna, enorma ekonomiska fallgropar som man, oavsett vilket parti man tillhört, tvingats förhålla sig till och försöka styra undan i den mån det gått. Mycket av politiken har med andra ord dikterats av omständigheter som står långt från någon Svensk regerings kontroll.

Att Alliansen vann valet 2006 samt det faktum att även vänstersidan nu satt ihop en egen allians talar sitt tydliga språk. Det är blockpolitik som gäller och inget annat. Det enda som möjligtvis skulle kunna rubba detta är om Piratpartiet eller Sverigedemokraterna tog sig in i Riksdagen.

Detta betyder att vi i praktiken har två sidor att välja mellan. Partierna suddas sakteliga ut och vad är det då som tar platsen i rampljuset? Jo – personerna. Jag är helt övertygad om att Sverige kommer att ha en stark utveckling gentemot någon form av personval eller åtminstone att det blir personerna själva som profilerar sig och inte nödvändigtvis partierna. Just detta faktum gör det berättigat att granska, kommentera och ifrågasätta själva personen i större utsträckning än tidigare. På gott och ont blir politikern en utsatt person. Det får inte finnas minsta lilla skelett i garderoben om man ska få behålla jobbet (vilket man såg tydliga tecken på när Alliansen tog sina första stapplande bambisteg som regering). Inte en enda synd från ungdomstiden, inte ett endaste felsteg tolereras. Men är det verkligen de helt felfria vi vill ska styra landet? Jag menar – hur frisk är den som aldrig felat?? Men samtidigt – var går gränser för vilka strulputtar som ska få stå vid rodret? Detta är en intressant fråga eftersom vad många kommer att rösta på kommer att grunda sig på hur de dömer/bedömer en specifik politikers göranden, historia, utseende, röstläge, hårfärg, tidigare beslut och så vidare.

Nu är det naturligtvis så att det inte enbart blir färgen på Lars Ohlys skjorta eller Fredrik Reinfeldts hårfärg för dagen som fäller avgörandet. ”De stora” frågorna lurar i faggorna och de kommer återigen att bli:

* Jobb och Ekonomi – en onödigt stor fråga i valet eftersom båda blocken kommer att fullständigt behöva förhålla sig till omvärlden och därför minimeras egentligen manöverutrymmet nationellt. Det man kan göra här blir relativt marginellt i det stora hela. Men det är klart att saker som till exempel RUT-avdraget spelar en stor roll för många individer utan att vara en ”jättestor” fråga för nationen.

* Miljön – Liksom jobben en fråga som till stor del ligger på en internationell nivå. En stor skillnad är dock att man här bör vara mer av ett föregångsland. Sverige ska ligga längst fram i allt och vara idealistiskt drivet i miljöfrågorna även om det blir dyrt. Belöningen tror jag kan vara stor i en snar framtid för de länder som tagit täten inom detta område.

* Skolan – Det forskas, undersöks och diskuteras i oändlighet om kvaliteten på den svenska skolan. På gott och ont. Vilka resultat vi tidigare haft spelar ingen roll. Det enda som spelar roll är att när elever går ur skolan är de attraktiva på en internationell arbetsmarknad, driftiga egenföretagare, uppfinningsrika och goda, demokratiska samhällsmedborgare som ställer upp för varandra i ett internationellt perspektiv. De kunskaper och de egenskaper som var viktiga för 50 år sedan är inte sådant som nödvändigtvis efterfrågas idag. Frågan är alltså om inte en framtidsanpassad svensk skola måste genomgå extrema förändringar för att klara ovanstående. Förändringar som jag tror ännu är allt för stora för att något etablerat parti ska våga ta sig an uppgiften.

* Hälsa och Sjukvård – Känslan av att bo i ett land där man VET att när JAG blir sjuk så får jag den bästa tänkbara hjälpen är A och O i ett välfärdssamhälle. Men hur når man dit?

* Invandring – Egentligen ingen ”stor” fråga. Men med media som hittat sin guldkalv i Jimmie Åkesson så kommer den frågan att dryftas fram och tillbaka och fram och tja – ni fattar. Den intressanta frågan (i förhållande till själva invandrandet), och mycket mycket svårare, är istället integration på ett smart och fungerande bra sätt. Utrymmesbrist är ju inte det största problemet i Sverige direkt.

Om bara någon månad är det alltså dags att bestämma sig för vilka frågor vilka partier och vilka personer som ska få vårt förtroende. Personligen har jag långt ifrån bestämt mig. Faktum är att jag inte har en aning om vad jag ska rösta på. Min lilla valspecial blir snarast ett sätt att försöka hitta fram till ett bra beslut. Jag är i allra högsta grad påverkningsbar med andra ord. :-)

I nästa inlägg Folkpartiet liberalerna (av ingen genomtänkt anledning alls får de vara först ut).

Varför rösta i EU-Valet?

Tycker mig höra både här och där att man inte tänker bry sig om att rösta i EU-valet nu i juni. Bedrövligt. "Det är en demokratisk rättighet", sa en farbror till mig när jag röstade i förhand. "Det är demokratisk plikt", kontrade jag - och förklarade hur jag menade.

Inom höger- och vänsterextrema grupper med en tydlig linje och ett starkt känslomässigt engagemang kommer man att rösta till 100%. Det är liksom en del av paketet när man väl har engagerat sig.

Denna grupps största vän är den vanliga människans lathet, ovilja, protest som manifesterar sig i att inte rösta alls eller eventuellt rösta blankt. Det här är nämligen ovan nämnda lilla grupps enda chans att komma in någonstans (för faktum är ju att så himla många är de inte egentligen i jämförelse med oss någorlunda normala).

I klarhet betyder det här att om man avstår att rösta eller röstar blankt i något demokratiskt val så lägger man indirekt en röst på höger- (eller kanske också i vissa fall) vänsterextrema politiska partier som på så sätt får fotfäste. Scary!

En icke röst skulle därmed kunna ses som en röst på ett nazistiskt parti. Med bakgrund av detta borde det vara näst intill 100%-igt valdeltagande i Sverige och resten av den demokratiska världen.

Piratebay: en skrattretande dom

Den första domen i caset mellan PirateBay och samhället kom idag. Guilty - så in i helvete!

Men det hela var en skenrättegång. Det handlade aldrig om samhället mot PirateBay utan det handlade om enorma multinationella företag vs. PirateBay.

Hur Svea Rikes regering, riksdag och domstolsväsende kan gå dessa USA-baserade företags ärenden är för mig både oförsvarbart och skamligt.

Att som dessa företags advokater (icke helt olika gestalten Håkan i Låt den rätte komma in) stå och hävda att de stackars fattiga artisterna, skådespelare och andra vunnit en stor seger är skrattretande. Det må gynna dessa företags allra största såsom Brittney, Backstreet Boys och annat dravvel som man försöker få pöbeln att lägga pengar på men icke de som sliter dagligen i en industri stenhårt konkurrensutsatt (de enda som enligt mig är värda att gynna).

Det är illa helt enkelt!

Behåll det svenska kungahuset -3.0

Över en nybakad frukostfralla och av oundviklig anledning dök den gamla diskussionen om kungahusets vara och ickevara upp igen. Som ni kanske förstår råder delade meningar om detta.

Kronprinsessan Viktoria ska alltså gifta sig med Daniel Westling. Kul. Det lär ju bli en hejdundrande kalas på alla plan och i alla medier. Så för att inte alldeles förta den sköna känsla ett nybakat frukostbröd inger en mittiveckanmorgon på sportlovet så kommer här en kompromiss i frågan som kommer göra att vi båda antagligen sitter bänkade framför TVn den dagen då vigseln går av stapeln.

Det svenska kungahuset ver. -3.0:

Återinförande av större symbolik kring kungafamiljen. Ska man framträda offentligt ska det vara med höga kronor på huvudet, långa kappor, maffiga hästdragna vagnar, riddare, svärd och hela paketet. Ska det vara för turisterna så ska det!

Slott som hör till hovet ska i möjligaste mån vara öppna för allmänheten samt väl rustade med flaggor, hästar, sprudlande trädgårdar, trumpetande vakter, tornerspel och så vidare enligt föregående punkt.

Kronprinsessan måste lägga om sin osnutna östermalmsdialekt och på så sätt och vis sluta vara en parodi (bättre än TV4:s) på sig själv.

Undantag från lagar och regler som gäller oss andra. Yeah right. No fucking way! Kör kungen för fort blir det avdrag på apanaget.

Apanaget ska gå till det allmänt goda: praktfulla kronor, slott, plastikoperationer (om det behövs), storslagna balar, talpedagoger, elefanter att ha i trädgården, tjänstebil av modell av RR-typ (inte till en privatkollektion av sportbilar) osv.

Gillar man inte leken är det bara att säga upp sig och därmed lämna slott, apanage, bilar och allt annat som staten betalat för (och därigenom äger). Den friheten är väl ändå det minsta man kan erbjuda kungafamiljen? Att sedan Daniel måste godkännas av såväl hovet som regeringen. Tja, vad ska man säga. Känns lite 1600-tal – men va fan – drar det hit utländska turister så må det väl vara hänt då. Låt oss behålla det svenska kungahuset!

Utsatt? Sväng höger!

Hörde på nyheterna i morse angående valet i Israel att i tider då många känner sig utsatta, känner att deras direkta omvärld inte tycker om dem och så vidare så tycker man det känns tryggt och fint att rösta på högerextrema partier med raka, enkla budskap för folket.

Hmmm. Undrar vart man hört den förut??

Anti-jobbskaparpolitik

Det sägs bli mindre och mindre med jobb. Så har någon en idé om att om han bara får läras upp skulle han kunna ta över ett litet företag i långa loppet. En person borta från arbetslöshet borde få det att vattnas i politikers och arbetsförmedlingens munnar.

Men se, det går inte. För att hjälpa någon att omutbilda sig till ett nytt yrke inom ett familjeföretag är inte tänkbart. Så då är det bättre att vara arbetslös (ja, det var rådet som gavs), stämpla vidare och om ett tag lägga ner firman.

Bra jobbat!!!

Knyt skorna hårt!

15 år i irakiskt fängelse för att ha kastat en sko och kallat George W Bush för en hund.

Shit!

Tur att CIA inte snappat upp vad jag tänkt om den mannen då och då...

Karlstads svar på alla varsel?

Likt svampar i en mörk, fuktig höstskog poppade de upp ur marken runt om i Karlstad. En del vackert inbjudande – andra giftiga och farliga för allmänheten. Jag pratar så klart om kommunens dille på att ändra varenda liten hastighetsskylt de lyckats leta upp.

Generellt har man sänkt från 50 till 40 i stan och man har gjort det men hänvisning till att dödsfall och svåra skador ska minskas – ett syfte gott som något. Min spontana fråga är då – hur många dödsfall har inträffat på dessa 50-gator och där alla inblandade varit nyktra/drogfria? Jag kan inte komma på ett enda tillfälle, men jag vet ju inte allt. Skadorna då, minskar de dramatiskt vid en kollision i 50 respektive 40 km/h? Jag vet inte – men ont lär det göra i vilket fall som helst och jag kommer även fortsättningsvis vara försiktig i trafiken.

Det hela blir helt enkelt fånigt som om kommunens största mål varit att hamna på vägverkets lista över ”duktigaste kommunerna”. Jag är tveksam till fördelarna med denna förändring och tycker att nackdelarna överväger:
• Mina bilar är inte gjorda för att köra 40. Det är fan inte en växel som trivs i den farten.
• Man tittar mer efter skyltar och på hastighetsvisaren än på vilsna gångare och cyklister.
• Hur dyrt har det inte varit att byta alla skyltar? (eller var det en arbetsmarknadsåtgärd i lågkonjunkturens tecken? – Det verkar ju fullt ut sysselsätta skylttillverkare, kommunfolk, advokater, länsstyrelsen, domstolar, Fan och hans moster.)

Så var det här det mest konstruktiva man lyckades gnugga fram när alla kloka huvuden slogs ihop?

Katalonien - en civiliserad del av Spanien

Hur det är möjligt att en modern, västeuropeisk stat kan tillåta tjurfäktning på det sätt som förknippas med Spanien har för mig länge varit en gåta. Att tusentals människor jublande kan se en matador och hans/hennes hjälpredor sticka än det ena än det andra vassa föremålet i ett djur är ett sjukt beteende i mina ögon. Därav min mångåriga bojkott av allt som har med Spanien att göra.

Så av en händelse hamnade Anna i Barcelona på en kurs och ringde upp mig för att gladeligen berätta vilken fantastisk stad hon hamnat i. "Vi borde åka hit båda två," fortsatte hon. Och innan jag hunnit protestera fortsatte hon berätta att hon fått reda på att just den här provinsen - Katalonien - inte tillåter tjurfäktning. "...så hit borde ju till och med du kunna åka."

Heja Barca! Leve Katalonien!

Grattis USA

Nog kändes det som att vakna upp i en lite bättre värld i morse. Barrack Obama som president var det enda tänkbara alternativet. Det är bara att gratulera USA och resten av världen.