Skönt att ha fel ibland

”Du fixar biobiljetter. Välj fritt men jag tyckte att det din bror berättade om filmen Australia lät klart intressant.” Så löd instruktionen.

Jag ägnade ansenlig tid åt att titta på trailers och bestämde mig för följande önskeordning inför slutförhandlingarna:
1. Changeling
2. Pride & Glory
3. Benjamin Buttons otroliga liv

Australia gav mig rejäla Titanicvibbar. Varningsklockorna ringde. Mer pengar på marknadsföring än filmen själv . Storslaget. Tårframkallande. Larv. Larv. Larv.

Anna stod på sig och det blev Australia.

Och vilken jäkla tur! Australia är en riktigt suverän långkörare på närmare tre timmar som bör upplevas i bioformat. Snyggt, spännande, vackert och utan att bli ultrafånigt (som tidigare nämnda Titanic – som egentligen bara var waste of a great movie title). Efteråt kunde man bara inte sluta att prata om filmen.

Och mest upprörande diskussionerna blir det kring det faktum att Australiska myndigheter fram till 1973 uppenbarligen förde en aktiv politik där man omhändertog ursprungsbefolkningens barn och satte dem på, ofta, kyrkligt drivna barnhem. Det kallas för ”The stolen generations” och det är kring dessa barn som det centrala temat för filmen cirkulerar. När de japanska bombplanen bombar Darwin vet man inte riktigt vilka man ska heja på: De australiska myndigheterna som utnyttjat tillfället till att en gång för alla bli av med barnen eller Japan som försöker bomba skiten ur varenda stormakt i stillahavsområdet.

So. Se den på Bio. Bums!

Mamma Mia - The movie

Så gick vi då och såg Mamma Mia på bioduken. Jag visste nog ungefär vad jag skulle kunna förvänta mig: en film man håller takten till och blir glad av.

Musiken är och förblir otroligt bra - det kan man inte komma ifrån när det gäller ABBA. Vyerna från den grekiska ö-världen är också de så att man håller på att kuta direkt till närmsta resebyrå och boka resan. Slutligen är det lite roligt att se Stellan Skarsgård och Pierce Brosnan dansa disko i värsta 70-talsoutfitten i slutscenen. Feel-goodfaktorn är relativt hög stundvis.

Men.

Vilket jäkla dravvel! Det är så fånigt långa stunder i filmen att jag bara inte klarar av det. Det är feel-good på speed och övergår därför i något som är mer otäckt än trevligt. Jag är egentligen en stor fan av musikaler och många som jag sett älskar jag verkligen. Ett tillfälle hamnade jag dock på en musikal som var helt bedrövlig - Skönheten och Odjuret. Samma känsla som jag hade där framkallar Mamma Mia. Det blir inte roligt helt enkelt.