Som en sann fåraherde bör man vakna upp på morgonen till ett litet bää här och ett bäbä där. Så skedde också imorse. Vände mig behagligt om i sängen och noterade det lugnande ljudet innan jag somnade om igen. Men någonstans i hjärnan ringde bää-andet kvar. Något var fel. Jag tittade på klockan – 09:30 – och hör återigen fåren. Det är många. För många. Och framförallt – jag tittar mig omkring – jag är inte i Väse.
Fötterna i golvet och upp med rullgardinen. Jodå, tio små får på sommarstugans gräsmatta har precis hittat komposten. Mumsfilibaba. Grannens får är på exkursion och jag undrar om de inte varit det i princip hela veckan eftersom jag faktiskt bara såg dem i hagen på måndagen.
Lyckas efter lite om och men (och en stor påse sallad) få med mig fåren mot en av hagarna. När jag krånglar med att få upp ”grinden” smiter de små busarna igen och utan sallad och på efterkälken är jag hopplöst illa ute. Jag följer dem dock till den andra hagen och när sista fårrumpan gått igenom den grinden stänger jag där. Gör ett nytt försök att flytta dem senare idag när jag hittat mer sallad.
/Er semestrande fåraherde i Väst
1 kommentar:
Fan, om du började lyssna på riktig country med så tror jag nog att inte hoppet är helt ute...
Skicka en kommentar