Jag ägnade ansenlig tid åt att titta på trailers och bestämde mig för följande önskeordning inför slutförhandlingarna:
1. Changeling
2. Pride & Glory
3. Benjamin Buttons otroliga liv
Australia gav mig rejäla Titanicvibbar. Varningsklockorna ringde. Mer pengar på marknadsföring än filmen själv . Storslaget. Tårframkallande. Larv. Larv. Larv.
Anna stod på sig och det blev Australia.
Och vilken jäkla tur! Australia är en riktigt suverän långkörare på närmare tre timmar som bör upplevas i bioformat. Snyggt, spännande, vackert och utan att bli ultrafånigt (som tidigare nämnda Titanic – som egentligen bara var waste of a great movie title). Efteråt kunde man bara inte sluta att prata om filmen.
Och mest upprörande diskussionerna blir det kring det faktum att Australiska myndigheter fram till 1973 uppenbarligen förde en aktiv politik där man omhändertog ursprungsbefolkningens barn och satte dem på, ofta, kyrkligt drivna barnhem. Det kallas för ”The stolen generations” och det är kring dessa barn som det centrala temat för filmen cirkulerar. När de japanska bombplanen bombar Darwin vet man inte riktigt vilka man ska heja på: De australiska myndigheterna som utnyttjat tillfället till att en gång för alla bli av med barnen eller Japan som försöker bomba skiten ur varenda stormakt i stillahavsområdet.
So. Se den på Bio. Bums!
1 kommentar:
Det låter onekligen som att det är en film värd att se. Bra förresten att du ändrade din åsikt och erkände att din förutfattade mening var fel. Ett steg i rätt riktning för varje tänkande människa!
Skicka en kommentar