Och så sitter man då där igen, framför TV:n och tittar på spektaklet som den här gången tar plats i Moskva. Förväntningarna är inte höga och inte heller hoppet på en Sverigeseger efter att Caroline af Ugglas förlorat i den svenska uttagningen någon månad tidigare.
Ett bidrag får oss att höja ögonbrynen i soffan där vi sitter. Vi tittar på varandra och säger samtidigt: Oh jävlar så bra! Det är så bra att man bara måste rösta. För en gångs skull kan en riktigt bra låt vinna.
Så börjar röstningsresultaten trilla in och till viss del verkar ju systemet med en så kallad proffsjury fungerat då det gäller att avvärja att grannländer bara röstar på varandra. Men redan efter fem – sex länders röstning inser vi att ett nytt problem uppstått: Beslutet om vem som vinner var klart innan omröstningen ens börjat.
Ja, för något skumt måste det vara när en visserligen söt norrman men med ett dåligt engelskuttal och en visserligen lite udda låt men samtidigt dålig kan vinna tävlingen framför Islands fenomenala bidrag.
Vi spekulerade kring att NRK fått lov att använda oljepengar för att muta juryn i de andra länderna. Och vad har Island att sätta emot i det läget i rådande ekonomiska läge? Nada. Hur som helst. Kvällen slutar som den brukar. Vi skakar på huvudet, ler och konstaterar att fel låt återigen vann. Such a klyscha – men ack så sann.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar