Utopia

Händer det er ibland att ni bara längtar till ett läge där allting är noll så att säga. Där tiden står stilla. Där ingenting händer om ens högsta önskan är sådan. Där allt är frid och fröjd, förutsägbart och ljuvligt spännande på en och samma gång. Hit brukar jag längta lite då och då och den längtan brukar dyka upp när jag har svårt att se hur jag ska kunna knyta ihop säcken. Så är det lite nu – och jag är nog i behov av lite ledighet. Att det samtidigt är härligt vårlikt i luften gör inte den saken mindre påtaglig.