Att bli bjuden p å trettioårskalas är en ynnest. Inte minst gäller detta i en värld där det inte dröjer innan inbjudningarna från de tio år ytterligare äldre börjar droppa in. Från en trettioårskris light skiftar alltså fokuset snabbt och man känner sig riktigt ung igen.
Det handlar, som så ofta annars, naturligtvis om perspektiv. Är ens vänner äldre än vad man själv är, är det lättare att man känner sig yngre. Inte minst då man kan stoltsera med att inbjudningarna till just trettioårskalasen fortfarande dyker upp.
Så det är bara att tacka och bocka. Niclas, min lillebror, blev trettio i veckan och nu i helgen hade vi en liten fest. Trevligt. Goda vänner och mat och så naturligtvis det där sköna trash-talket som alltid uppstår när vi kommer ihop över några pilsner.
Så börjar klockan närma sig 11 på kvällen och jag och mina jämnåriga börjar gäspa och fundera på hemfärd. Sagt och gjort. Kvar blev de runt trettio och därunder.
Så unga var vi alltså när det väl kom till kritan…
Det slår mig plötsligt att jag sitter där och skyller på att jag börjat vänja mig vid att gå upp tidigt på morgonen. Värsta sortens ålderstecken. Jag som aldrig varit trött på kvällen – bara, rent ut sagt, riktigt jävligt trött på morgonen. Hrmf. Nu dröjer det väl inte innan man blir bjuden på 40-årskalas… ;-)
3 kommentarer:
HMMMMF!!!!! Some things would be better left unsaid... Byt tillbaka!!!!!
Hehe...som man bäddar får man ligga. ;-) "Bocken på berget" sorteras hädanefter in under kategorin klassiker. Ska allvarligt värdera att byta namn på länken hos mig också. Fast här undrar jag om inte det ska bli något med hissar istället...
Finns ju bara ett motmedel när åldern börjar ta ut sin rätt, det är att börja tidigare. Då kan man ju avsluta tidigare med gott samvete. Så tillvida låg vi väl lite på plus gentemot "ungdomarna" igår, men jag antar att vi likväl slutade på minus...
Skratt. The goat on the hill......... Den e ju en riktig klassiker den. Skratt.
Skicka en kommentar