KORN!
Bara för att ha sett dem släpade jag mig till Arvikafestivalens stora scen någon låt in i Korns spelning på lördagskvällen. Lyssnade på avstånd en stund och gick sedan närmare scenen. Det var nämligen inte så jävla dåligt som jag hade föreställt mig.
Det kändes tight, proffsigt och lät faktiskt riktigt bra live. Så bra att jag blev helt fast.
Då bandet ropades in för extranummer öste de på som fan med någon låt som jag aldrig hört tidigare (och som sångaren konstaterade att om man inte kände till den här så var man uppenbarligen inget Korn-fan). När den låten var slut lämnade alla scenen förutom gitarristen som blev stående och leka med gitarren.Det tjöt och svängde lite mystiskt utan att bli sådär gitarrskränjobbigt och jag tänkte där för mig själv att gitarristen minsann måste ha tjuvlyssnat på introt till Pink Floyds Run like hell – för det var helt klart lite åt det hållet det lät.
Så anslöt bassisten som satt sig på en förstärkare och han fyllde på med en ganska snabb men behaglig och tyst, djup bastakt utan att någon gång byta ton. Trummorna anslöt med bastrumman och Arvika fylldes av ett mäktigt och nästan förtrollande instrumentalparti under cirka fem minuter.
Då kommer sångaren in, går fram till micken och så kör bandet igenom Another brick in the wall 1, 2 och del 3 med solon, tempoväxlingar, allsång och hela faderuttan. Det kan inte ha varit en människa framför den scenen som inte fällde en tår. Det var magiskt vackert.
Och när man inte tror att det kan bli bättre än så här avslutas hela Korn-konserten med att glida över i Goodbye cruel world och kvällen är fulländad. Och frågan är om jag inte nyss bevittnat det bästa jag någonsin sett i Arvika.
Jag känner att jag vill ha mer mer mer! Jag känner att jag måste dela med mig av detta med någon som förstår. MMS:ar och SMS:ar nyblivne pappan Hellberg några gånger mitt i natten och ber såhär i efterhand tusen gånger om ursäkt om jag höll familjen vaken – men jag hade inget val.
Det är aldrig för sent att bli frälst uppenbarligen. Jag tar härmed tillbaka all skit jag sagt om KORN tidigare och tillber dem nu som gudar!
2 kommentarer:
Nej, nej, nej, Korn är inte bra, så är det bara, måste vara ett av de mest överskattade banden på den här planeten. Jag har sett dem en gång och det var tillräckligt, bästa låten var dessutom då också en cover (One - Metallica). Och då har jag ändå försökt, för att inte säga tvingat mig själv till att verkligen anstränga mig för att försöka få det in under huden, men nej, det är fail.
Du vet antagligen att den ena Pink Floyd-covern finns på Spotify? Men ska du uppleva det bästa av Pink Floyd idag, ska du se Australian Pink Floyd Show, då snackar vi kvalitet. Såg dem på Oslo Konserthus för en tid sedan, då de framförde hela The Wall + lite annat smått och gott, ren och skär magi! De spelade t ex på David Gilmours 50-årskalas, så det säger ju lite grann. They do Floyd better than Floyd som någon skrev...
För bara några dagar sedan hade jag skrivit under på det du skriver om Korn (och antagligen tagit i lite till ;-) ) MEN - jag måste erkänna - spelningen i Arvika var fantastisk. Såg också att låtarna fanns på Spotify men den inspelningen ger inte rättvisa till upplevelsen i lördags.
Har inte sett just det coverbandet - än - men det kan ändå aldrig slå orginalet. Never!:-)
Skicka en kommentar