Hösten har gjort sitt inträde på scenen. Det är kallt på mornarna och löv i olika stadier av gulnande faller tätt på väg till jobbet. På väg hem börjar det så smått mörkna, vägbanorna är fuktiga och det råder ingen som helst tvekan om att vi står inför en mörkare och kallare tid. Rent symboliskt skulle man kunna skylla på Sverigedemokraterna men jag orkar inte bry mig om de fåntrattarna längre.
Det finns mycket man borde åtgärda i Sveriges långa land – säkert lika många saker som man kan vara stolt över. Men har man rätten att välfärdsgnälla om man i nästa andetag lutar sig tillbaka och inte gör något åt det? Mitt svar är ja.
Och just för dagen finns det två jobbsaker värda att kommentera. Det första rör sättet man får en ny jobbdator om den gamla gått sönder och saknar garanti. Att få en ny dator genom systemet sägs ta mellan 3-4 veckor. Här ser jag förbättringsmöjligheter. Faktum är att jag ser enorma besparingsmöjligheter för skattebetalarna. Saken är den att jag själv skulle kunna fixa en dator på en vecka – samtidigt som jag sköter mitt vanliga jobb. Jag skulle med andra ord kunna ge kommuninnevånarna 1% lägre skatt bara genom att göra datoranskaffningsjobbet tre gånger så snabbt och utan att krångla till det. Nu är det säkert så att det finns tusen skäl till att det måste ta så lång tid. Visst. Men jag tycker ändå frågan är berättigad: När har man skapat ett så krångligt och dyrt system att man upprätthåller det och försvarar det bara för sakens (prestigens?) skull?
Det andra är genusfrågan som man bestämt sig för att hamra in i huvudet på oss. Sara-Claes var fantastisk – kanske den bästa föreläsning jag någonsin varit på. Den var av den sort som man lämnar och känner att något har ändrats i ens person. Häftigt! Det borde ha räckt där. Men det har fortsatt och det blir bara sämre och värre. Som tur är sägs Sara-Claes vara på väg tillbaka och jag ser fram emot det. Kanske kan den inramningen ändå göra att man tycker det var en bra fortbildningsinsats om ett viktigt ämne.
I övrigt kan jag inte riktigt sluta störa mig på särskrivningar och saker som 2LAX10.
I övrigt (2) kan jag inte sluta lyssna på Carl Johan Vallgrens låt ”Drömsekvens kl. 03:42” – trots att jag egentligen inte gillar genren.
I övrigt (3) måste jag ha missförstått något. Efter vargjakten konstaterade man det inte fanns några tecken på inavel – vilket man påstått innan jakten. Och nu ska man plantera in nya vargar – ja just det – med hänvisning till problemet med inavel. Hur det än må vara så handlar det om exceptionell äta kakan-ha kakan kvar om att tillfredsställa två motsatta sidor samtidigt. Det är inte enkelt förståss men besluten borde läggas nära dem det angår, nära glesbygden som det berör.
Exit stage right
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar