Vart tar tiden vägen egentligen?

Jag tror man kan rimligtvis kan anta att det inte är Langoljärerna som tar den och den stora frågan kvarstår då: Vart tar tiden vägen?

Rutinmässig som man är kliver man upp samma tid varje morgon jobbet pockar på uppmärksamheten. Rutinmässigt krafzzar man upp dörren ut i den mörka, kalla hallen och zzvänger höger med ett mycket diffuzzt framstående mål: Toaletten.

Orutinerat och som om man aldrig lär sig träffar höger lilltå, en bra morgon, eller hela högerfoten, en dålig morgon, kontorsstolens hårda, tunga rullhjul. Man svär, rutinmässigt och sömndrucket, och fortsätter sedan tills pannan tar i nästa dörr: Toalettdörren.

Är det en bra morgon kan man kissa direkt och slipper stå och truga och vänta på att blodet ska orka återvända hela vägen upp till den fortfarande sovande hjärnan där det oftast hör hemma.

Är det en bra morgon som de flesta mornar ändå är trillar man gott doftande och ren ut ur duschen, når TVn som lika sömndrucket som man själv laddar upp sig till tonerna av TV4s ”och nu är det dags för reklam”. Med tre minuter kvar hinner man klä sig, ta fram frukost och sätta sig lagom till halvnyheterna.

Är det en mindre bra morgon som en del mornar ändå är, trillar man gott doftande och ren ut ur duschen, intet ont anande, når Tvn som lika sömndrucket som man själv laddar upp sig till tonerna av TV4s ”men först är det reklam”. På tre minuter hinner man knappt vända sig om. Ytterligare fem minuter senare har man fått på kläderna och snubblar ut i köket, svärandes över att man missat nyheterna. Inom loppet av vad som känns som tre minuter men i själva verket är närmare trettio hinner man med stor möda klä sig, och med stort besvär ta fram frukost och sätta sig lagom till helnyheterna samtidigt som man frågar sig: Har det ändå inte varit en liten Langoljär i farten såhär på morgonkvisten tro?

Rutinmässig som man är fortsätter man att kliva upp samma tid varje morgon jobbet pockar på uppmärksamheten och sömlöst och obemärkt återställs saker och ting till det normala. Nyheterna börjar när de ska och jag sitter där med min yoghurt i god tid till nyheterna och funderar på hur det kan komma sig att om man gör saker och ting på exakt samma sätt morgon efter morgon hur kommer det sig att tiden ibland skruvar på sig, ibland sträcker på sig som om den tryckt på snooze och somnat om?