Att sluta snusa – Abstinens

Del 3: Mani Mani Mani

AAAAABSTIIIINENSSSSSSZZZZ!!!

Jag trodde inte på det tidigare men nu vet jag att Trainspottingfilmens scen kring att sluta med gift inte var överdriven. Inte alls. Kan inte längre fokusera blicken riktigt. Känner mig yr. Har ont i huvudet. Ångest som ligger och bubblar i magen. Oh ve oh ve...

Så vad kan man göra för att bota abstinens?

Dopamin, har jag fått höra, har något med saken att göra. Belöningssystem i hjärnan. Jag tänker AHA – här ska ersättas. Så under dag fyra har jag spontanköpt en ny soffa. Såg till att välja en färg och kombination som fanns i lager. Här ska skruvas, städas, fixas, plockas, grejas.

Har låtit hjärnan skriva om Abbas hit Money Money Money och gnolar nu halvhögt för mig själv Mani Mani Mani. Jag pillar på allt. Grejar. Tuggar tuggummi som värsta hockeytränaren i en avgörande hockeyfinal i OS. Maniskt beteende är bara förnamnet.

Och på tal på hockey. Knallar upp till arenan för att se FBK. Funderar på att ställa mig i motståndarklacken och slåss så man får något annat att tänka på än snus. Dessutom kanske man kan få göra slut på lite av all denna fruktansvärda aggression jag känner. Å andra sidan – jag slåss ju inte. Å ytterligare en sida – hur många motståndarfans åker från Luleå till Karlstad en svinkall måndagskväll? Och dom som gör det vill säkert inte bråka med mig. Tanken roar mig dock i en sekund på sin ilfart genom en överhettad hjärna.

Mani
Mani
Mani

Läste dessutom på något forum på nätet att det jag trodde skulle börja klinga av nu efter fyra fem dagar snarare tar fyra fem veckor eller månader utan minskad styrka. Oh ve Oh ve Oh ve

Bäva månde mina kollegor på torsdag. ;-)

"Veckor"? säger en före detta kollega jag träffar efter den bedrövliga hockeymatchen och fortsätter: Jag var deprimerad i ett och ett halvt år. Ytterligare en bekant tillägger: "Jag testade förra året och höll ut i tre veckor innan jag insåg att livet är för kort för att offra i abstinensträsket".

Att det snart är kört för svensk hockey är en annan historia – men minskar man inte rinken, tillåter lite tuffare spel och mer jävlar anamma så är snart golf både tuffare och mer spännande att titta på. Och domaren, avslutningsvis, i JVM-semifinalen i Kanada bör frysas in i isen på de mindre rinkarna som ett avskräckande exempel på hur det går när man tagit sig vatten över huvudet en svinkall vinter som denna.

/Renton Flognfeldt