Aldrig mera Tequila!

Hade inte tänkt att återvända sååå långt bak i tiden här på bloggen, men på förekommen anledning måste jag berätta om en solig sommarkväll för några år sedan.

För ett antal år sedan satt jag och Pär ute på hans gräsmatta utan att ha något att göra. Vi tog en öl, solen lyste och allting var helt enkelt en underbar sommareftermiddag.

Hamnade slutligen i en söt sommarstuga utanför Arvika tack vare att Pärs pappa ställde upp som chaufför. Där bodde hon som utgav sig för att vara Drottning Tequila. Pojkvännen instämde och menade att det inte fanns en karl på den här sidan Atlanten som kunde dricka mer Tequila än henne.

Nej Nej...

Det blev oavgjort när vi väl kom till bryggan och Tequilan började langas fram. Helt klart bland de roligaste kvällarna jag varit med om.

Och som pricken över i hittade Pär knappen till DJn's rökmaskin. Naturligtvis tryckte han på knappen tills han blev utslängd. "Jag ville bara känna hur det var att bli utslängd en gång", berättade han lugnt och sansat när vakterna kom och DJn stod och studsade av upprördhet.

Sen satte vi oss i bilen. Värmen på. Världen började snurra. Oro i hela systemet. Upp blev ner och tja - Aldrig mera Tequila om jag säger så.

Trodde nog alla glömt den kvällen - tills igår då Drottning Tequila hittade mig på Facebook och frågade om jag druckit någon Tequila på senaste tiden. Icke, svarade jag och insåg att matchen egentligen inte slutat oavgjort. Jag hamnade rätt i apstadiet och så vitt jag kom ihåg var hon lika pigg och käck när vi släppte av dem som då vi hämtade upp dem.

- Inte jag heller, svarade hon idag. I suppose det blev oavgjort ändå... :-) Gôtt de!

Back in Black

Long time no see, Cowboys!

Tiden rinner som vanligt iväg. Så mycket att säga men så lite tid...

Yeah yeah, ni har hört det förut.

Ska bli lite historisk en tid och berätta lite i efterhand om mina små sensommaräventyr.

Men först.

Tänk att man ska behöva blir riktigt mörk i sinnet innan man tar sig i kragen och skriver en snutt här. Kom hem och skulle köra igång nya TVn och DVDn. Teknikmumsfilibaba på hög nivå. Men antiklimaxet blir maximalt när TV-jävlen inte ens startar upp utan hänger sig (inte helt olikt min djävulsbesatta dator i Kd) vid uppstart. Hade jag inte varit så pass mogen och lugn i sinnet hade eländet åkt ut genom fönstret. Fixar inte Panasonic detta på ett enkelt sätt nu hamnar de också på min svarta lista där Telenor och Facket redan ligger. Bäva månde Japanerna alltså... ;-)

Ciao

Träningsläger

På söndagseftermiddagen bar det av mot ett kort men intensivt träningsläger inför sensommarens stora händelse. Destination: Hardangervidda (och däromkring), Norge.

Dag 1: Vandring uppför ett berg och in mot Hardangervidda. Svettigt och varmt värre. Väl uppe rådde ett underbart lugn långt bort (ca 1500 m.ö.h.) från allt. Som förhoppningsvis syns på bilden var första stigningen något utöver det vanliga - och det här är bara halvvägs.

Dag 2: Vandring upp till Prekestolen utanför Stavanger. Helt klart bättre i form denna dag och tycker jag har bra tryck i foten. Återigen en häpnadsväckande utsikt när man väl kom fram - men tyvärr lika mycket folk där som på Liseberg en vacker sommardag.

Dag 3: Enklare nedvarvning med en kortare walk vid Rjukan.

Mamma Mia - The movie

Så gick vi då och såg Mamma Mia på bioduken. Jag visste nog ungefär vad jag skulle kunna förvänta mig: en film man håller takten till och blir glad av.

Musiken är och förblir otroligt bra - det kan man inte komma ifrån när det gäller ABBA. Vyerna från den grekiska ö-världen är också de så att man håller på att kuta direkt till närmsta resebyrå och boka resan. Slutligen är det lite roligt att se Stellan Skarsgård och Pierce Brosnan dansa disko i värsta 70-talsoutfitten i slutscenen. Feel-goodfaktorn är relativt hög stundvis.

Men.

Vilket jäkla dravvel! Det är så fånigt långa stunder i filmen att jag bara inte klarar av det. Det är feel-good på speed och övergår därför i något som är mer otäckt än trevligt. Jag är egentligen en stor fan av musikaler och många som jag sett älskar jag verkligen. Ett tillfälle hamnade jag dock på en musikal som var helt bedrövlig - Skönheten och Odjuret. Samma känsla som jag hade där framkallar Mamma Mia. Det blir inte roligt helt enkelt.

Ännu finns det hopp

Om att få någon ordning på semestern alltså. Slutet av juli närmade sig med stormsteg och en lätt touch av ångest gjorde sig påmind. Vart tog semestern vägen egentligen? Vad har jag åstadkommit?? Nada?

Det är i dessa stunder det börjar hända något. Plötsligt inser vi att vi nog hinner med en tur ytterligare till underbara Skillingmark. Att vi nog också hinner med en sväng till Olssons brygga. Kanske till och med en liten sväng utomlands – om än bara till Norges västkust.

Sent ska syndaren till korset krypa som sagt var…

Speltips: Metro

Det är inte så ofta det sker nu när datorn tagit över mer och mer, men då och då kommer det gamla brädspelet fram. Började spela ett nytt spel i julas med Annas bror och därefter så ses vi över en whiskey lite då och då och går en rond eller två eller tre…

Spelet heter Metro och handlar som Paris tunnelbanesystem. Man får från början ett antal stationer i ytterkanterna och så gäller det att dra räls till andra stationer. Längst räls vinner. Enkelt på många sätt men också ett oerhört smart uppbyggt och strategiskt spel. Vi har mer än en gång skålat för den som hittade på idén.

Cowboy trainee

En fullärd Cowboy är naturligtvis inget man blir lite hipp som happ över en eftermiddag. Nej det krävs mod, träning och himlans massa attiraljer så som en häst, en flock kor, boots, hatt, lasso, revolvrar och annat nödvändigt i en Cowboys vardag.

För det första har vi nu tränat in lite Cowboyridning. Jag vet i ärlighetens namn inte så mycket om det – men jag vet att man håller tyglarna och styr med en hand, lite käckt vilande på sadelns framkant. Den andra handen vilar lätt på revolvern – ehhh – näst intill krampaktigt tungt kring westernsadeln. Jag har nu kommit så långt att jag faktiskt kan få fart på hästen, svänga lite hit och dit samt till och med stoppa. Inte illa. Men något säger mig att hästen Ada har fattat vad som pågår och gör lite si och så så att jag tror att jag är med och bestämmer.

Det största momentet i dagens träningspass var annars att separera tjurkalvar från kvigkalvarna i en av flockarna. Tjingeling. I flocken finns två bautatjurar, mängder av mer eller mindre kossor samt ett antal kalvar. Det var fösa hit, hindra där, fösa dit, stänga där och jävlar sickna stora djur det är. Men det gick väldans bra måste jag säga. Jag var inte tuffast på banan, men fick inte hellre skäll (vilket Anna i förhand sagt att om jag kommer undan det här utan att få skäll så har jag gjort det väldigt bra).

So. För att summera.

V Jag kan sitta till häst
V Jag har flyttat en flock kor
V Jag har en hatt

Som ni ser. Snart är jag där.

/Eder Cowboy trainee, CF