Så gick vi då och såg Mamma Mia på bioduken. Jag visste nog ungefär vad jag skulle kunna förvänta mig: en film man håller takten till och blir glad av.
Musiken är och förblir otroligt bra - det kan man inte komma ifrån när det gäller ABBA. Vyerna från den grekiska ö-världen är också de så att man håller på att kuta direkt till närmsta resebyrå och boka resan. Slutligen är det lite roligt att se Stellan Skarsgård och Pierce Brosnan dansa disko i värsta 70-talsoutfitten i slutscenen. Feel-goodfaktorn är relativt hög stundvis.
Men.
Vilket jäkla dravvel! Det är så fånigt långa stunder i filmen att jag bara inte klarar av det. Det är feel-good på speed och övergår därför i något som är mer otäckt än trevligt. Jag är egentligen en stor fan av musikaler och många som jag sett älskar jag verkligen. Ett tillfälle hamnade jag dock på en musikal som var helt bedrövlig - Skönheten och Odjuret. Samma känsla som jag hade där framkallar Mamma Mia. Det blir inte roligt helt enkelt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar