Friidrott i Berlin, det var visst VM i år...

När regnet fortsätter falla tungt och utan avbrott får man gilla läget och sätta sig framför TVn även i sommarstugan även om det gör ont i hjärtat. Och vad hittar man väl där om inte Friidrott från Berlin.

Det springs hit, hoppas dit och så hivar man iväg något lite då och då. Och utan några svenska hopp så kan jag snabbt konstatera att det hela inte är så värst engagerande.

Dagens stora snackis är 100 meter - vilket så vitt jag kan minnas det alltid är när det vankas friidrott. Men vad är det egentligen? 100 meter är ju fan ingenting. Man blir knappt svett på den distansen. Golf framstår ju som värsta utmattningsgrenen i jämförelse. 100 meter. Så mesigt.

Tacka vet jag de som springer 10 000 meter då. De hinner i alla fall få upp pulsen lite. Å andra sidan - hur tråkigt blir inte det att titta på när de bara joggar runt 90% av tiden. Egentligen borde de avverka alla varv i en källare under arenan för att sedan komma upp inför själva avgörandet.

För att bara göra en liten hockeyjämförelse vore 100 meter som att gå in i en arena och se fram emot höjdpunkten: tekningen.

Så mildrar du baksmällan

Jag ska aldrig bli full igen. En tanke som slog mig bara några minuter efter att jag vaknat i morse. Och därefter blev det bara värre...

Utanför fönstret strålade solen från en molnfri himmel och värmen trängde sig ända in i min soffa där jag låg ihopkurad och svettades. Men förr eller senare måste man ta tjuren vid hornen och få något gjort. Och såhär i efterhand kan jag verkligen rekommendera följande kur mot baksmällan:

Min gode vän och dryckeskollega från kvällen innan tog ut mig på en tur i sin båt och den sköna sjöluften tillsammans med en näst intill spegelblank Vänern gjorde susen. Det var helt enkelt ljuvligt. Till och med fikat smakade gott när vi knöt fast oss i en brygga på en ö.

U2 360 live @ Ullevi

Sent om sider några ord om konserten med U2 på Nya Ullevi i lördags. Referensen för en absolut toppenkonsert har allt sedan 1993 varit Pink Floyd. Bättre än så går det helt enkelt inte att få till det.

Men i lördags tangerade U2 bedriften. Det irländska bandets 360-tour slår de facto det mesta, åtminstone i scenbygge. The Claw, som den kallas - måste ha varit skrämmande dyr (och då har man fyra stycken som åker runt i världen) men fyller också sin funktion. Det är häftigt - häftigare - superhäftigast helt enkelt. Så på punkten scenbygge och upplevelse så slår de faktiskt Pink Floyd.

Däremot behåller Pink Floyd tronen genom ett mycket bättre och mognare låtval. U2 verkar snarast lida av lite åldersnojja och försöker skrika och skräna så mycket som möjligt för att visa att de minsann fortfarande kan vara tuffa. Men faktum är ju att det idag finns mängder av band som skriker och skränar bra mycket bättre än vad U2 någonsin har gjort eller kommer göra. Det är, enligt mig, inte de låtarna som gör U2 unika.

Men självklart fanns där fantastiska låtar som presenterades på ett sätt som vid flertalet tillfällen gjorde att man näst intill fick en tår i ögat. Det var såå vackert! Bäst tyckte jag personligen att I still haven't found what I'm looking for var, men även With or without you, One, Walk on med flera var fantastiska.

Hade jag fått bestämma (vilket jag allt för sällan får...) hade dessutom följande låtar funnits med i setlisten:
The Wanderer
The Saints are coming
Sometimes you can't make it on your own
Kite
Out of Control
One tree hill
So Cruel
Numb
Wake up dead man
In a little while

Käre Gud

Det är måhända längesedan vi talades vid och för detta ber jag ödmjukast om ursäkt.

Men är det inte så att du tigger om ett redigt kok stryk nu? Så fort jag kommer till sommarstugan regnar det och bara jag åker därifrån så blir vädret ok. DET tycker jag börjar bli väldigt irriterande Gud!

Bara så att du vet.

U2 here I come

Ibland kommer ändå flytet passerandes förbi helt oförhappandes. Som igår då U2-febern börjat sprida sig över Sverige. Man muttrar tyst för sig själv att nog tusan vore det roligt att se dem en gång till. Men utan biljett – inget U2.

Så pratar med en kompis, Thomas, som råkar ha en biljett över. Pang Boom och så är man på väg mot Ullevi och U2 på lördagen (då det uppenbarligen till och med ska bli ett uppehåll i allt regnande).

Så Bono: Vi ses på lördag!

Svensk huggorm

Den får vara hur fridlyst den vill. Ser jag den i närheten av bebyggelse ska den dö! Punkt. Slut.

Ny Mountainbike del 1

Det drar ihop sig för att införskaffa en ny cykel. Men som vanligt står man inför en miljon valmöjligheter. Grundkraven är dock som följer:

* Hardtail
* XT eller likvärdigt helt igenom
* Relativt låg vikt
* Pålitlig konstruktion
* Hållbar

Som ett led i detta kommer här del ett som innebär att jag skulle vilja ha kommentarer och tyckanden om huruvida modellen/fabrikatet är snyggt, tåligt, dåligt, för lite valuta för pengarna och så vidare. Here we go – här kommer listan över märken som jag initialt intresserat mig för:

Cube Reaction XT

Focus Black Forest Extreme

Full Dynamix Composite Comp

Ghost HTX Actinum 7500

KTM Race Comp


Så - Vad tycker/tror du???