Två jobb och det är dags att välja. Ett tänkbart viktigt vägskäl när man sitter i gungstolen på åldringshemmet och tänker efter. Men nu sitter jag inte där utan mitt i det och jag har riktigt svårt att bestämma mig. Skissade på en vågskål igår och började lägga i det som ploppade upp i huvudet. Nedan ser du resultatet, i ingen speciell ordning, och det är det jag väldans gärna vill ha lite kommentarer kring.
Å ena sidan
* Möjlighet till mycket högre månadslön
* Lär mig systemet
* Karriärmöjligheter
* Högre status
* Kan hamna i positioner där man faktiskt kan påverka
* Stor merit att klara av ”det”
* Frihet att ta ut ledighet när jag själv vill (i teorin)
* Frihet att kunna påverka vilka arbetsuppgifter som hör till mig
* Eget kontor ger större frihet
* Större tillgång till prylar och hjälpmedel
Å andra sidan
* ”Det” är ogripbart
* Har slut på energi – orkar inte bry mig
* Ser ingen genomförbar vision framför mig som inte stoppas av tänkbara hinder
* Får inga kickar typ ”Fan va bra det blev”
* Har ingen spontanstöttning i vardagen (inget team/arbetslag)
* Känsla av lite hopplöshet nu när det är dags att varva upp inför nästa år
* Känner ingen återhämtningsfas inom räckhåll
* Svårt att faktiskt vara ledig utan att tänka på vad som väntar
* Kan inte vara ”bäst”/”ofelbar”, vilket stör mig
* Ingen eller lite äkta glädje och värme i huset
* Inget utrymme för ledningen att faktiskt jobba på ett visionärt sätt som pedagogiska ledare
* Aldrig riktigt nöjd
* Tidvis mycket övertid
* Ostrukturerat och svårt att säga vad som är mitt ansvar
* Lite hjälpsamhet – snarare misstänksamhet och bevakande av egna intressen
Slutligen lite frågeställningar
Det tar naturligtvis tid att lära sig saker och ting och på så sätt och vis kunna flytta över det som finns på den negativa sidan till den positiva. Men å andra sidan har jag inte sett just detta ske hos någon med liknande positioner nu eller tidigare. Vidare undrar man hur personer som har betydligt mer att göra, större ansvar, större problem, mindre tid osv. osv. motiverar sig, vad de drivs av och gillar som gör det värt att sträva efter. Slutligen, hur mycket av min känsla är kopplad till det som finns runtomkring mig och hur mycket finns inne i mig oavsett i vilken position jag befinner mig?
Hur kan man undvika att ångra sig när man aldrig vet hur det gått om…
1 kommentar:
Ok, du vill ha en kommentar så här kommer den!!! Varken jag eller du har haft så mycket tid att sitta och tjöta igenom problemställningar och andra bra mycket trevligare scenarion sen du började ditt nya jobb. Dock har jag som "utomstående" märkt vissa saker. Ditt humör har blivit sämre eller rättare sagt mörkare sen du började det nya, hade det inte varit för din flickvän (som jag fortfarande inte haft nöjet att träffa), så tror jag att du idag hade varit en djupt deprimerad person. Har egentligen aldrig sett dig som en person somm överhuvudtaget haft lust att stiga så jävligt på karriärsstegen att det skulle gå ut över det du gillar mest; hänga med polare, flickvän, resa, sitta i sommarstugan och lugnt spela lite gitarr och se ut över sjön i gott sällskap eller rent av ensam. Tror att du med din vågskål redan har besvarat din egen fråga, nämligen att gå tillbaka och göra det du verkligen gillar och är bra på. Du vet t.ex. att dina arbetskamrater gärna vill ha dig tillbaka, och att du vill tillbaka till dom och den gemenskapen ni hade. Följer man din blogg antingen här eller på den andra sidan så märker man att bloggarna har blivit mörkare sen i somras, och även om du alltid har varit en grubblare så tror jag att dom flesta gillar den "gamla" Christer bättre. Detta var bara några reflektioner, du vet att det bara att säga till om du vill ha fler :-) Ha det gôtt och hör gärna av dig.
Polarn/ Kutt
Skicka en kommentar