Radiotjänst i Kiruna

… en gammal fin organisation med strukturella rötter i det tidiga 40-talets Tyskland som inspirerats av Franz Kafka.

Man kan argumentera för och emot statlig TV som finansieras via TV-licens. Jag tycker tanken med en fri och oberoende television är god – men då vill jag också slippa ”det här programmet sponsras av…” och sådant.

För närvarande sover jag kanske tre nätter i månaden i min lägenhet. Har inget större behov av någon TV där längre. Men så var det som såhär att jag och min lillebror beslutade att köpa en platt-TV till våra föräldrar i julklapp. Sagt och gjort. Köpte den online från OnOff någon gång i början av december.

En sen kväll i februari ringer min mobiltelefon och riktnumret vill jag minnas började på 09-någonting. En man berättar att han ringer från Radiotjänst i Kiruna och säger sedan att han lagt märke till att jag inte betalar någon TV-licens. ”Sant”, svarar jag. Och han fortsätter då: ”Och det märkliga är att jag ser här att du köpte en TV från OnOff för ett tag sedan. Hur går det ihop, för du vet väl att man måste betala TV-licens om man har någon form av mottagare?”

I det läget slår mitt adrenalin in och jag börjar bli riktigt förbannad – kränkt kanske. Vad har den här typen för rätt att gå igenom och se vilka eventuella inköp jag gör och inte gör? Angiveri. Är det ett fritt val OnOff gjort att rapportera vilka som köper TV eller tvingas de? ”Jag köpte den som en julklapp till mina föräldrar”. ”Jaha du”, svarade förhörsledaren på ett sätt som i alla fall jag tolkade som att han inte trodde en sekund på vad jag sa. ”Åk hem till mina föräldrars kök och kolla”, avslutade jag, och tänkte tyst fortsättningen ”din jävla gestapotyp”. Vid det här laget kokade jag inombords och tog det säkra före det osäkra och la på luren innan jag sa något min hjärna redan tänkte.

Mitt förslag till hantering är istället att man skattefinansierar SVT och SR. Alla får vara med och betala för något bra, precis som med sjukvård, oavsett om vi nyttjar det i nuläget eller inte. Samtidigt bör man skära ner kostnaderna och låta de kommersiella kanalerna ta hand som de riktigt dyra projekten. SVT och SR får vara smala, det breda finns det alltid andra som är sugna på.

Och framförallt vill jag ha bort de här nazistfasonerna som innebär att någon samlar in uppgifter om vilka inköp privatpersoner gör, ringer på kvällarna och, inte minst, knackar på dörren sena kvällar och anklagar en för saker och ting. Den principen kan jag bara inte med.