Från att ha varit ett slätstruket och sanslöst Westerbergmesigt parti har Folkpartiet börjat hitta sin position en bra bit till höger om mitten på den svenska partipolitiklinjen. Likt Ny Demokrati (ironiskt, inte sant?) slänger man då och då ur sig något hyfsat kontroversiellt enligt antingen regeln: ”all reklam är bra reklam”; eller: ”it’s a dirty job but someone in the Alliance’s got to do it”. Att det sedan aldrig blir något av de lite provocerande förslagen antar jag att man redan från början har kalkylerat med. Det handlar om överlevnad (profilering) för partiet och det handlar om damage limitation (läs: att locka potentiella SD-väljare till Alliansen). För fyra år sedan var det språkkunskapskrav för invandrare och den här gången är det slöjförbud/restriktioner som står i fokus. Och frågorna ska inte tas för lätt på – uppenbarligen betyder de mycket för många potentiella väljare.
I en tid då jag tror många känner ett behov av ordning och reda är det inte alls helt otänkbart att Folkpartiet faktiskt fyller en funktion som ger dem en god placering som högersidans näst största parti. När man dessutom också gärna sticker ut hakan och försöker verka drivande i frågan om till exempel Euron så stärks deras aktier enligt mig på grund av det-är-skönt-när-någon-är-jävligt-tydlig-principen. Och Folkpartiet sticker då och då ut genom att faktiskt säga vad man tycker.
Störst spelutrymme får Folkpartiet av gammal vana inom utbildningsområdet. Antar, utan att veta, att där också finns en stor del av partiets kärnväljare: relativt högutbildade besserwissrar som tjänar hyfsat och som tror att det mesta går att fixa med lite fyrkantig disciplin och hårda tag. Men inte ens provocerande, nya Folkpartiet har tillnärmelsevis tagit stegen som kommer att krävas för att skapa framtidens konkurrenskraftiga skola. Här tror jag grundtanken måste bytas från mätbara poäng i klassiska ämnen till att faktiskt fokusera på vad det är vi vill ska komma ut ur skolsystemet efter 9, 12, 13, 15 eller 20 år. Större och större vikt behöver läggas på hur man är som människa, hur man läser andra människor, hur man bemöter andra människor och hur man snabbt och effektivt lär sig, tar till sig nytt och anpassar sig och sin egen kunskap/erfarenhet till omvärlden. Det handlar mer om att kunna ta reda på, om man nu mot all förmodan hamnar i ett sådant läge, vad ett pluskvamperfekt är snarare än att faktiskt kunna definitionen per automatik och slutligen förmedla denna kunskap till de som efterfrågade den på ett proffsigt, trevligt och vägvinnande sätt. Men detta skrämmer många som föredrar att ha det som de alltid har haft det – då slipper man tänka nytt.
Partiledaren så, Jan Björklund. Till skillnad från sina föregångare verkar Björklund ändå ha lite stake. Westerberg saknade det helt och hållet och Lars Leijonborg verkade bara allt för snäll för att leka på den här nivån. Detta reparerar Jan Björklund med bravur. Han känns pålitlig, tydlig, modern och står för vad han tror på. Samtliga goda (ovanliga?) politikeregenskaper. Dock möjligtvis lätt humorbefriad. Till TV4s söndagsmorgonsoffa ombads han ta med sig en ”kompis” och man kan ju tänka sig en mängd spännande och intressanta kompisar (grannen, hunden, mamma, Iphonen, gosedjuret whatever). Han borde ha satsat på något oväntat – men icke. Kompisen han tog med var Marit Paulsen som visserligen betyder jättemycket för Folkpartiet – men hur kul var det? Humorfritt och lite stelt som sagt var. Dock gör Folkpartiets relativa tydlighet samt att man gör Alliansens skitjobb i slutändan att Folkpartiet slipper hänga och dingla på 4%-spärrlinjen som man gjorde för några år sedan.
Skulle jag råda Folkpartiet till ett smart framtidsdrag skulle jag ge Nina Larsson från Folkpartiet i Värmland mer och mer utrymme. Det jag sett av henne bådar sådär Margot Wallströmgott (och då ska ni veta att jag verkligen gillar Margot). :-) Med Nina i täten kommer Moderaterna och Folkpartiet bli de lok som drar högersidans allians framöver (till skillnad från nu då Moderaterna styr hela tiden).
Next up: Miljöpartiet.
Läs också:
#1 Snart är det val – en introduktion
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar