söndag 29 augusti 2010

#6 Kristdemokraterna

Kristdemokraterna är egentligen en harmlös liten grupp med en vid första anblicken tilltalande profil där man trycker på det goda i världen, på familjen, de gamla etc. Allt med en liten lätt undanskymd referens till den äldste gamlingen av dem alla - Gud.

Och partiledaren då – Affe ni vet – eller – ehh – nej... Ja, ni vet. Han med snäll, vattenkammad snelugg och glasögon. Ehh. Alfs efterträdare. Kom igen nu. Jag har det på tungan. Han heter... Nej. Som bortblåst. Ska jag behöva slå upp det på nätet? Alzheimer light?? Eller kanske inte. Kanske den här gången är inte det dåliga minnet mitt fel. Är det Alfs? Lyste han allt för dominant under alla år? Kommer någon någonsin att kunna ta över? Men va fasen heter karln???

I brist på partiledarnamn - låt mig ägna en stund åt religion i allmänhet. Människan har ett behov att att ordna in och generalisera för att på så sätt få grepp om sin samtid och sig själv i förhållande till allt som finns omkring oss. Saker vi inte förstår skrämmer oss. Och det som skrämmer oss kan ge energi åt den som vill ha makt över andra. Religion, i betydelsen – Kristendom, Judendom, Islam osv, har ett enda syfte och det är att från början till slut kontrollera människor/människomassor. Och i vissa tider och för vissa människor fyller detta naturligtvis en viktig funktion som kommer att rädda samhället från kaos och katastrof. Men när man som samhälle väl har passerat ett visst medeltidsstadium så bör andra, mer upplysta, kontrollorgan ta över styret. Det sekulariserade samhället är ett modernt samhälle. Religion, i ovan nämnda betydelse, bör därmed stå tillbaka och bli en personlig sak som är upp till var och en – och därmed per definition också överlämna all makt och ägande till staten eller det privata. Liksom kungahuset ska inte religioner ha någon makt i det moderna samhället.

Vad är det då som är unikt med Kristdemokraterna förutom den där lätt dolda kopplingen till religionen? Familjen? Att man ska vara snäll mot varandra? Pensionärernas väl (som ju rimligtvis står Gud närmast i den långa ringlande kön som kallas livet)? Vilket parti eller ens vilken människa skulle inte, om det är möjligt, göra sitt bästa i dessa frågor? Är månde Kristdemokraternas tid som parti över? Finns behovet? Jag tror inte det vore en god idé att styra ett land utifrån vad Tor och Oden sägs ha delgett mänskligheten någon gång för länge sedan. Lite daterat. Lite omodernt. Lite konservativt. Lite fanatiskt. Lite farligt. Tor, Oden, Gud, Allah – same same but different.

Men vad händer då om Kristdemokraterna faller ur regeringen och tynar fullständigt bort? Var tar deras röster vägen? Lite här och var kanske. Mestadels inom den gamla Alliansen? Tyvärr tror jag att ett parti som Sverigedemokraterna skulle gynnas i ett sådant scenario eftersom det uppenbarligen finns ett 4%-igt utrymme för ett råkonservativt alternativ. Med andra ord får man, hur det än är, hoppas att Kristdemokraterna hänger med ett tag till. Go Göran Go! (Jag ber om ursäkt för att jag inte kom ihåg vad du hette utan att googla det)

Och nästa gång: Från far-out-höger till far-out-vänster.

Läs också:
#1 Snart är det val – en introduktion
#2 Folkpartiet
#3 Miljöpartiet
#4 Moderaterna
#5 Socialdemokraterna

PS. Dagen till ära vill jag passa på att gratulera till väl genomfört Birkebeinerritt för hela Team Whoosh. Val i all ära men i jämförelse med detta äventyr framstår valet den 19e september som en liten petitess... DS.

1 kommentar:

C Flognfeldt sa...

Här är det på sin plats med en liten rättelse känner jag efter att ha varit väl elak mot Göran Hägglund. Detta på grund av två saker: 1)Göran Hägglunds framträdande i SVTs utfrågning och 2) DNs väljarguide.

KD är ett parti som jag i många år sagt att jag ALDRIG skulle kunna tänka mig att rösta på - Never! Gissa min förvåning när jag i DNs väljarguide anses ligga närmast just Göran Hägglunds KD. Å andra sidan har jag hört fler personer i min närhet som också hamnat närmast KD i just DNs guide - så det kanske är något fel med guiden? Men heller kanske ingen rök utan eld...

När Göran Hägglund dessutom gjorde en toppenintryck på mig i SVTs partiledarutfrågning börjar man ju ana oråd och bli lite orolig. Han kändes trevlig, modern, hade en ganska spontan humor (till skillnad från Jan Björklund som gjorde det träigaste intrycket någonsin) och sa i princip enbart saker som jag håller med om.

Oh my God!

Är jag påväg att förvandlas till en Kristdemokrat mot min egen vilja???