Det har länge varit tyst(!?) på den här sidan. Tänkte jag skulle ändra på det den närmsta månaden med en liten valspecial 2010.
Alliansen med Fredrik Reinfeldt vid rodret har nu styrt Sverige i nära fyra år. Fyra år av, i alla fall i medierna, enorma ekonomiska fallgropar som man, oavsett vilket parti man tillhört, tvingats förhålla sig till och försöka styra undan i den mån det gått. Mycket av politiken har med andra ord dikterats av omständigheter som står långt från någon Svensk regerings kontroll.
Att Alliansen vann valet 2006 samt det faktum att även vänstersidan nu satt ihop en egen allians talar sitt tydliga språk. Det är blockpolitik som gäller och inget annat. Det enda som möjligtvis skulle kunna rubba detta är om Piratpartiet eller Sverigedemokraterna tog sig in i Riksdagen.
Detta betyder att vi i praktiken har två sidor att välja mellan. Partierna suddas sakteliga ut och vad är det då som tar platsen i rampljuset? Jo – personerna. Jag är helt övertygad om att Sverige kommer att ha en stark utveckling gentemot någon form av personval eller åtminstone att det blir personerna själva som profilerar sig och inte nödvändigtvis partierna. Just detta faktum gör det berättigat att granska, kommentera och ifrågasätta själva personen i större utsträckning än tidigare. På gott och ont blir politikern en utsatt person. Det får inte finnas minsta lilla skelett i garderoben om man ska få behålla jobbet (vilket man såg tydliga tecken på när Alliansen tog sina första stapplande bambisteg som regering). Inte en enda synd från ungdomstiden, inte ett endaste felsteg tolereras. Men är det verkligen de helt felfria vi vill ska styra landet? Jag menar – hur frisk är den som aldrig felat?? Men samtidigt – var går gränser för vilka strulputtar som ska få stå vid rodret? Detta är en intressant fråga eftersom vad många kommer att rösta på kommer att grunda sig på hur de dömer/bedömer en specifik politikers göranden, historia, utseende, röstläge, hårfärg, tidigare beslut och så vidare.
Nu är det naturligtvis så att det inte enbart blir färgen på Lars Ohlys skjorta eller Fredrik Reinfeldts hårfärg för dagen som fäller avgörandet. ”De stora” frågorna lurar i faggorna och de kommer återigen att bli:
* Jobb och Ekonomi – en onödigt stor fråga i valet eftersom båda blocken kommer att fullständigt behöva förhålla sig till omvärlden och därför minimeras egentligen manöverutrymmet nationellt. Det man kan göra här blir relativt marginellt i det stora hela. Men det är klart att saker som till exempel RUT-avdraget spelar en stor roll för många individer utan att vara en ”jättestor” fråga för nationen.
* Miljön – Liksom jobben en fråga som till stor del ligger på en internationell nivå. En stor skillnad är dock att man här bör vara mer av ett föregångsland. Sverige ska ligga längst fram i allt och vara idealistiskt drivet i miljöfrågorna även om det blir dyrt. Belöningen tror jag kan vara stor i en snar framtid för de länder som tagit täten inom detta område.
* Skolan – Det forskas, undersöks och diskuteras i oändlighet om kvaliteten på den svenska skolan. På gott och ont. Vilka resultat vi tidigare haft spelar ingen roll. Det enda som spelar roll är att när elever går ur skolan är de attraktiva på en internationell arbetsmarknad, driftiga egenföretagare, uppfinningsrika och goda, demokratiska samhällsmedborgare som ställer upp för varandra i ett internationellt perspektiv. De kunskaper och de egenskaper som var viktiga för 50 år sedan är inte sådant som nödvändigtvis efterfrågas idag. Frågan är alltså om inte en framtidsanpassad svensk skola måste genomgå extrema förändringar för att klara ovanstående. Förändringar som jag tror ännu är allt för stora för att något etablerat parti ska våga ta sig an uppgiften.
* Hälsa och Sjukvård – Känslan av att bo i ett land där man VET att när JAG blir sjuk så får jag den bästa tänkbara hjälpen är A och O i ett välfärdssamhälle. Men hur når man dit?
* Invandring – Egentligen ingen ”stor” fråga. Men med media som hittat sin guldkalv i Jimmie Åkesson så kommer den frågan att dryftas fram och tillbaka och fram och tja – ni fattar. Den intressanta frågan (i förhållande till själva invandrandet), och mycket mycket svårare, är istället integration på ett smart och fungerande bra sätt. Utrymmesbrist är ju inte det största problemet i Sverige direkt.
Om bara någon månad är det alltså dags att bestämma sig för vilka frågor vilka partier och vilka personer som ska få vårt förtroende. Personligen har jag långt ifrån bestämt mig. Faktum är att jag inte har en aning om vad jag ska rösta på. Min lilla valspecial blir snarast ett sätt att försöka hitta fram till ett bra beslut. Jag är i allra högsta grad påverkningsbar med andra ord. :-)
I nästa inlägg Folkpartiet liberalerna (av ingen genomtänkt anledning alls får de vara först ut).
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar