Moderaterna är det allra tydligaste exemplet på att Svenska valet inte längre handlar om partiprogram utan om personer. Moderaterna är Fredrik Reinfeldt vare sig han gillar det eller inte. Som tur är för Moderaterna har de lyckats vaska fram en trovärdig och bra statsministerkandidat som verkar gå hem i nästan alla läger. Det är ytterst sällan man hör att fel som skett under Alliansens flagg beror på Reinfeldt. Däremot förekommer han alltid när det talas i positiva ordalag om den nu sittande regeringen.
På en femöring vände Reinfeldt och hans vänner en konservativ tråkskuta som enbart matchades av att se färg torka på intresseskalan och skapade de nya Moderaterna som helt plötsligt kändes fräscha, pålitliga och till och med lite spännande(!). Här har många partier mycket att lära.
Eftersom man fått Folkpartiet att ta alla jobbiga och provocerande smällar och Centern att skälla högst har Moderaterna lyckats styra skeppet på ett sätt som gör dem svåra att attackera. Utan att göra mycket väsen av sig styr de och ställer lite som de vill. Det känns, tror jag, tryggt och lugnt. När det blåser är det C och FP som rycker ut.
Så hur ska man kunna misslyckas om man nu verkligen lyckats bygga upp en sådan genuin och trygg image? Jo, det finns ett avgrundsdjupt svart hål som kan fälla den sittande regeringen:
Försäkringskassan! Detta hår av hin är visserligen ingen skapelse av M alena men förändringar i sjukförsäkringssystemet fick konsekvenser som man knappast hade räknat med. Tanken var nog god – att man skulle skärpa upp systemet så att man minimerar sjukfrånvaron. Men Försäkringskassans genomförande innebar att det blev totalstopp i systemet och det kan det bara inte vara. För ett rikt land som Sverige ska vi kunna vara sjuka och bli omhändertagna på bästa möjliga sätt – och ett land är aldrig rikare än sättet på vilket man tar hand om sina svaga som Michael Moore säger i en av sina filmer. Man bör få hjälp och stöttning för att snabbt kunna återgå i arbete (om det är möjligt) eftersom detta i slutändan kommer att gynna såväl människorna som statskassan. Om man däremot konstruerar ett handahavande som bara är jämförbart med Kafkas i krångel och byråkrati så är man ute på fel spår. Nog kan det ha varit så att det var ”fine tuning” som behövdes för att Försäkringskassan (fyrkantigare myndighet får man nog leta efter) skulle fungera, men här får det egentligen inte bli fel eftersom många av de som berörs av förändringarna i sjukförsäkringssystemet redan ligger ner. Och att sparka på de som redan ligger ner – det gör man bara inte – inte ens om man är en stelbent mekanisk datarobot utan förmåga att tänka själv vid namn Försäkringskassan. Om Alliansen och Moderaterna tappar stort i valet är detta den sannolika anledningen tror jag. Och var det nu inte Moderaternas/Alliansens fel att Försäkringskassan slutade fungera fullständigt måste man ju naturligtvis kommentera, ändra och vara ytterst tydlig med detta när man kommunicerar med tänkbara väljare. Det har man inte varit – och det är, om inget annat, ett rejält varningstecken.
Klassisk partipolitiskt tungviktsboxning kräver naturligtvis att S följer tätt inpå ärkerivalen M.
Läs också:
#1 Snart är det val – en introduktion
#2 Folkpartiet
#3 Miljöpartiet
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar