Under våren 2010 hade jag nöjet att få lyssna på Lars Ohly som av någon anledning valt(?) att hälsa på just min arbetsplats.
Saken är den att jag alltid gillat Lars Ohly. Jag tycker han känns ärlig, modig (som vågar stå för något han trodde på trots det uppenbart otaktiska i detta) och jordnära. Inte heller utan ett sinne för humor varav höjdpunkten måste ha varit när han under Victorias och Daniels bröllop tillåtit att TV monterat kameror i hans lägenhet bara för att kolla vad en partiledare som uppenbart är emot kungahuset kan ha för sig en sådan medial och royalistisk superduperdag. Han lallade runt, drack kaffe, kollade mailen. Stor underhållning helt enkelt och inte minst en härlig kontrast till resterande pampiga sändning från det kungliga bröllopet till vilket samtliga partiledare var inbjudna.
Olyckligtvis för alla som vill se Vänsterpartiet växa är ideologin bakom partiet en ytterst förlegad historia som inte tål dag(en)sljus. Hur idealistiskt, vackert, humanistiskt och behövligt det än må vara så är inte vänsterpartiets väg en väg som leder in i framtiden. Vänsterpartiets kärnväljare är idag allt för gamla och grå för att orka upp på barrikaderna. Visst finns några unga energiska men jag tror att de står för en kraft som vill mycket mer åt vänster än vad Sveriges riksdag klarar av. Det är kört. Over. Finito. Vänsterns väljare kommer att dammsugas upp av dels vänsterytterligheter och (till största delen) av miljöpartiet. Precis som för Kristdemokraterna är det själva fundamentet som partiet står på som vacklar och kanske inte nödvändigtvis det som byggts ovanför jorden.
Vänsterpartiets positionering mellan renodlade kommunister och socialdemokrater är egentligen en spännande idé i sig. Vad är det egentligen de gör? De har ju samma mål som Socialdemokraterna (en gång i tiden hade) – bara mer rakt på sak, pang-på, tjoff. Så det man hör Socialdemokratin snärja in i svårgenomskådlig retorik är vad Vänsterpartiet ärligt och burdust säger rakt ut. Hur skrämmande detta än kan tyckas ibland så känns det alltid lite ärligare.
Ibland får jag känslan av att många andra politiker och förståsigpåare ser ner lite på Ohly som om han vore en bortkommen, obildad liten lort med Fjällrävenkånken käckt hängande på axeln som förirrat sig in i finrummet där det är välskuren kostym, höga klackar och osnuten Östermalmska som gäller. Ett mer omaka par än Ohly/Sahlin har jag med andra ord svårt att tänka mig. Det är måhända en medveten strategi att inta outsiderrollen – för vem kan egentligen motstå att gilla den som alla andra är mer eller mindre dolt elaka mot?
Men åter till besöket på min arbetsplats. Det absolut bästa Lars Ohly sa på sitt besök i vår aula kom som en slutkläm. Kommer inte ihåg det ordagrant men det var någonting i stil med: ”Och vad är det viktigaste i höstens val? Jo, och det här menar jag verkligen, att NI går och röstar. Det är till och med att föredra att ni röstar på Maude framför att ni inte röstar alls – och då antar jag att ni förstår hur allvarligt jag menar vad jag säger. Först i andrahand hoppas jag innerligt att ni lägger er röst på Vänsterpartiet...” Återigen vacker humor samt det viktigaste budskapen av dem alla: GÅ OCH RÖSTA!
Och på tal om Maude – Härnäst: C
Läs också:
#1 Snart är det val – en introduktion
#2 Folkpartiet
#3 Miljöpartiet
#4 Moderaterna
#5 Socialdemokraterna
#6 Kristdemokraterna
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar