Eurovision Song Contest 2009

Och så sitter man då där igen, framför TV:n och tittar på spektaklet som den här gången tar plats i Moskva. Förväntningarna är inte höga och inte heller hoppet på en Sverigeseger efter att Caroline af Ugglas förlorat i den svenska uttagningen någon månad tidigare.

Ett bidrag får oss att höja ögonbrynen i soffan där vi sitter. Vi tittar på varandra och säger samtidigt: Oh jävlar så bra! Det är så bra att man bara måste rösta. För en gångs skull kan en riktigt bra låt vinna.

Så börjar röstningsresultaten trilla in och till viss del verkar ju systemet med en så kallad proffsjury fungerat då det gäller att avvärja att grannländer bara röstar på varandra. Men redan efter fem – sex länders röstning inser vi att ett nytt problem uppstått: Beslutet om vem som vinner var klart innan omröstningen ens börjat.

Ja, för något skumt måste det vara när en visserligen söt norrman men med ett dåligt engelskuttal och en visserligen lite udda låt men samtidigt dålig kan vinna tävlingen framför Islands fenomenala bidrag.

Vi spekulerade kring att NRK fått lov att använda oljepengar för att muta juryn i de andra länderna. Och vad har Island att sätta emot i det läget i rådande ekonomiska läge? Nada. Hur som helst. Kvällen slutar som den brukar. Vi skakar på huvudet, ler och konstaterar att fel låt återigen vann. Such a klyscha – men ack så sann.

Den vita hästen

Ur den sena torsdagskvällens skuggor kom en vit häst springande mot mig och jag slogs omedelbart av en känsla av att det här betyder något. Jag hade tvärstannat på verandan, släppt allt jag hade i händerna och undrade en kort sekund om jag drömde.

Är det inte märkligt att vita hästar dyker upp ur intet som ett varsel inför varje stort steg i mitt liv? Förra gången det skedde var i en dröm så tydlig att jag än idag, år efter att jag faktiskt drömt den, kommer ihåg den som om det skett under den nyss gångna natten. Läs det HÄR.

Det förestående uppbrottet försköts naturligtvis. Den vita hästen och dens bruna följeslagare kunde inte få springa fritt i natten. Anna skötte den bruna och kunde snabbt få ett snöre runt halsen och leda henne in i hagen. Den vita blev mitt jobb. Och jag lyckades efter en liten stund locka in honom i hagen där han lugnt blev stående och jag fick klappa om honom.

Vi pustade ut – Good Job – liksom, och med en stor sorg som spred sig ut från mitt hjärta fortsatte jag på inslagen väg.

Mysterious Ways

Fick en lite låttextsnutt i huvudet för några dagar sedan - och den har inte lämnat mig sedan dess.

Johnny, take a walk with your sister the moon
Let her pale light in, to fill up your room.
You've been living underground, eating from a can
You've been running away from what you don't understand.

Johnny, take a dive with your sister in the rain
Let her talk about the things you can't explain.
To touch is to heal, to hurt is to steal.
If you want to kiss the sky, better learn how to kneel
On your knees, boy!

Lift my days, light up my nights

Piratebay: en skrattretande dom

Den första domen i caset mellan PirateBay och samhället kom idag. Guilty - så in i helvete!

Men det hela var en skenrättegång. Det handlade aldrig om samhället mot PirateBay utan det handlade om enorma multinationella företag vs. PirateBay.

Hur Svea Rikes regering, riksdag och domstolsväsende kan gå dessa USA-baserade företags ärenden är för mig både oförsvarbart och skamligt.

Att som dessa företags advokater (icke helt olika gestalten Håkan i Låt den rätte komma in) stå och hävda att de stackars fattiga artisterna, skådespelare och andra vunnit en stor seger är skrattretande. Det må gynna dessa företags allra största såsom Brittney, Backstreet Boys och annat dravvel som man försöker få pöbeln att lägga pengar på men icke de som sliter dagligen i en industri stenhårt konkurrensutsatt (de enda som enligt mig är värda att gynna).

Det är illa helt enkelt!

Trött

Ibland blir man bara trött på sig själv.

Radar dagligen upp fantastiska ämnen för detta forum. Men så sätter man sig här och kommer inte ihåg ett enda av dem.

Sorgligt.

Mars månad...

...verkar ju inte bli den bloggintensivaste månaden i världshistorien.

Nyhetstorka? Tidsbrist? I väntan på något stort?

Loj? Lat? Nej jag får det inte gjort.

Melodifestivalen lever!

Det finns ETT bidrag i årets upplaga av Melodifestivalen som kan visas upp internationellt utan att jag skäms: Caroline af Ugglas. Fullständigt strålande och näst intill så bra att låten är värd att köpas på singel (och det säger inte lite det i dagens nedladdningssamhälle).

Runner up: Sarah Dawn Finer - gör det också bra. Värd att laddas ner helt enkelt. ;-)