Ibland är det bara en sådan där dag när varningsklockorna ringer i huvudet, tankarna låter sig icke ordnas och världen ter sig allmänt kaotisk och svårtolkad. Ur magen stiger ett jämmerljud som likt ringar på vattnet sprider sitt oformulerade budskap ut i minsta lilla finger och tå. Det kryper i kroppen och det känns inte rätt att varken sitta eller stå. Det sägs att intet är som väntans tider och sällan är dessa väntans tider så eländiga att stå ut med. Så är det, som tur är, bara
ibland.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar