Det är självklart att det händer saker med oss människor under årens lopp. Vi blir äldre, mer erfarna, klokare, dummare och så vidare. Människans beteende är inte statiskt utan förändras konstant, oftast på ett smygande sätt som gör att sällan riktigt märker när förändringen skedde eller riktigt varför. Plötsligt en dag och av någon anledning blir den bara synlig och vi kan antingen acceptera den eller aktivt arbeta på att få bort den.
Jag har nyligen avslutat Stefan Einhorns bok ”Konsten att vara snäll” – en bok jag bestämde mig för att läsa på grund av en intervju med Stefan i Carin 21:30 på SVT. Igenkänningsfaktorn var hög under TV-programmet, och den blev inte lägre efter att ha läst boken.
Bland annat pratar han om de så kallade passivt aggressiva människorna. De som, som jag uppfattar det, utåt lugna men som på ett nästan cyniskt sätt försöker kontrollera sin omgivning. ”De passivt aggressiva skyler över sin ilska med ett lager av vänlighet, vilket kan ge dem större manöverutrymme att agera. […] Passivt aggressiva människor vill oss lika illa som de öppet aggressiva....” (s.44) Jag vet inte hur andra människor upplever mig – men det här är helt klart något jag kan känna igen i mig själv. Inte så mycket nu för tiden, men definitivt förr. Och, viktigt att poängtera, det handlade aldrig om att vilja någon illa – snarare att få MIN vilja igenom.
Mycket har dock hänt i mitt liv genom åren – inte minst när det gäller mitt sätt att tänka kring att få sin vilja igenom. Därför passar Stefan Einhorns bok så väl in på mig. Den talar om att man KAN förbättras om man VILL samt att det inte finns någon som är helt igenom perfekt. Det finns saker i oss som vi inte alltid kan vara stolta över, saker som vi aldrig kan ta bort – kanske bara lära oss hantera och det är kanske den allra viktigaste lärdomen. ”Det finns inga perfekta människor och det vet vi alla innerst inne. En form av generositet är därför att vara öppen med sina brister, misslyckanden och tillkortakommanden. Det är generöst, eftersom det får andra människor att känna sig större…” (s.164)
Jag har nyligen avslutat Stefan Einhorns bok ”Konsten att vara snäll” – en bok jag bestämde mig för att läsa på grund av en intervju med Stefan i Carin 21:30 på SVT. Igenkänningsfaktorn var hög under TV-programmet, och den blev inte lägre efter att ha läst boken.
Bland annat pratar han om de så kallade passivt aggressiva människorna. De som, som jag uppfattar det, utåt lugna men som på ett nästan cyniskt sätt försöker kontrollera sin omgivning. ”De passivt aggressiva skyler över sin ilska med ett lager av vänlighet, vilket kan ge dem större manöverutrymme att agera. […] Passivt aggressiva människor vill oss lika illa som de öppet aggressiva....” (s.44) Jag vet inte hur andra människor upplever mig – men det här är helt klart något jag kan känna igen i mig själv. Inte så mycket nu för tiden, men definitivt förr. Och, viktigt att poängtera, det handlade aldrig om att vilja någon illa – snarare att få MIN vilja igenom.
Mycket har dock hänt i mitt liv genom åren – inte minst när det gäller mitt sätt att tänka kring att få sin vilja igenom. Därför passar Stefan Einhorns bok så väl in på mig. Den talar om att man KAN förbättras om man VILL samt att det inte finns någon som är helt igenom perfekt. Det finns saker i oss som vi inte alltid kan vara stolta över, saker som vi aldrig kan ta bort – kanske bara lära oss hantera och det är kanske den allra viktigaste lärdomen. ”Det finns inga perfekta människor och det vet vi alla innerst inne. En form av generositet är därför att vara öppen med sina brister, misslyckanden och tillkortakommanden. Det är generöst, eftersom det får andra människor att känna sig större…” (s.164)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar