Du lutar kinden mot den fuktiga mossan som täcker trädets bark och fokuserar blicken på trädet som är så nära att det näst intill omsluter dig. Likt med en kikare försöker du zooma in, tränga in för att verkligen se hur trädet ser ut in i minsta detalj. Du gör det för att förstå, för att inordna saker och ting såsom de en gång skapats. Men frågan är ju naturligtvis hur mycket man kan förstå av ett träd om man inte också tar steget tillbaka, zoomar ut och jämför det med världens resterande träd, skogar, mossar och marker?
1 kommentar:
You can say that again...
Skicka en kommentar