En valkamp som varit hur spännande och intressant som helst vändes över en natt till fullständig chock. Inte trodde jag att jag skulle påverkas så mycket som jag faktiskt gjort. Men jag togs på sängen. Ärligt talat hade jag nog inte förväntat mig att människor faktiskt skulle lägga sin röst på SD när det väl gällde. Trodde liksom inte det var riktigt så illa ställt. Tji fick jag.
Så hur ska man nu göra för att få ett stabilt styre i fyra år, ett styre som är trovärdigt, som inte bara blir en grå massa av kompromisser och som hanterar SD på ett sätt som gör att de inte växer sig ännu starkare? För det första anser jag att de måste respekteras. SDs representanter är demokratiskt valda och hur illa det än må se ut på pappret är de bara människor när de passerar i riksdagskorridorerna. Alltså bör samtliga, inklusive Lars Ohly, hälsa på dem, prata med dem och så vidare. Och det här tror jag är oerhört viktigt. Vidare bör man analysera vilka människor som röstade på SD och omgående omyndighetsförklara dem... Just kidding... Men man bör analysera vad det är som faktiskt gör att människor kan tänka sig att rösta på SD och göra något åt det grundläggande problemet – psykosocial hälsa, utbildningsnivå, jobb, rädslor eller vad det månde vara?
Demokrati föds på gatorna, runt lunchborden, över en kopp kaffe, i mötet med andra. Tanken är fri men tillsammans ska vi försöka forma något som vi alla kan vara med och leva i. Med ytterst få undantag vill ALLA politiker göra sitt absolut bästa för att Sverige ska bli ett bra land för alla att leva i. Jag beundrar dom som tar fighten, som engagerar sig och som verkligen står upp för vad de tror på. Dom har det sannerligen inte lätt alltid. Tänk så mycket skit Mona Sahlin får? Tänk så mycket hemskt som sägs om lokalpolitikernas intelligensnivå? Och om det nu är så illa att vilket mähä som helst kan jobba politiskt – varför är vi inte fler som är med och konkurrerar om platserna, fler som hjälper till, tycker till, gör vårt bästa?
Jag kan bara gå till mig själv. Svaret är enkelt. Jag vet inte hur man skulle göra. Och om jag nu visste det MEN fick en massa skit för att jag gjort mitt bästa så skulle mitt temperament se till att Lars Ohlys bröstpumpsförslag framstår som ett genialiskt, djupsinnigt, genomtänkt och välformulerat uttalande i jämförelse med vad som skulle kunna passera ut mellan mina läppar.
Åh andra sidan kanske det vore bra att rensa luften ibland. Blir det inte lite mer trovärdigt då? Dessutom kan man ju bli vänner igen - to kiss and make up liksom. Jag – en politiker? Ja – kanske det kanske.
Men hur gick det nu då? På riktigt alltså. Tja. Ungefär såhär:
Valresultat enligt www.val.se (100926). Val till Sveriges Riksdag 2010
Resultat enligt www.val.se – (Mitt antagande) – Differens
Vänsterpartiet: 5,6 – (5,8) - -0,2
Socialdemokraterna: 30,66 – (27,5) – 3,16
Miljöpartiet: 7,34 – (10,9) - -3,56
Centern: 6,56 – (6) – 0,56
Folkpartiet: 7,06 – (8) - -0,94
Moderaterna: 30,06 – (31,5) - -1,44
Kristdemokraterna: 5,6 – (5,2) – 0,4
Övriga: 7,13 – (5,1) – 2,03 (varav Sverigedemokraterna: 5,7 – (3,6) – 2,1)
Total felmarginal: 0,01
Sett till de båda blocken blir fördelningen:
Rödgröna: 43,6 – (44,2) - -0,6
Alliansen: 49,28 – (50,7) – -0,79
… och ja. Sverigedemokraterna kom in trots att jag uppenbarligen inte trott det skulle kunna ske i Sverige.
… och ja. Nina Larsson kom in i Sveriges Riksdag och kan nu måla om sitt hus i andra färger än bilder av sig själv. Antar att det ska bli rätt skönt - men vad vet jag? :-)
… och nej. Jag tröttnade uppenbarligen inte på henne...
… och ja/nej jag vet inte om jag föll för reklamen, för Niklas L's ord eller om jag moget baserade beslutet helt på egna analyser.
… och jag valde att göra en riskspridning och röstade på tre olika partier i de tre instanserna.
… och jag är fortfarande orolig för att Folkpartiets syn på framtidens skola är en grov förenkling av verkligheten.
… och ja. Lite roligt vore det allt att vara mer delaktig i politiken.
… och nej. Nu har jag ingen aning om vad jag ska skriva mer.
… Punkt.
… Slut.
Läs också:
#1 Snart är det val - En introduktion
#2 Folkpartiet
#3 Miljöpartiet
#4 Moderaterna
#5 Socialdemokraterna
#6 Kristdemokraterna
#7 Vänsterpartiet
#8 Centern
#9 Partier det pratas om men som ännu inte är med och leker
#10 Så tycker jag – eller – Om jag bestämde så skulle...
#11 Så går det i valet 2010
söndag 26 september 2010
torsdag 16 september 2010
#11 Så går det i valet 2010
Såhär några dagar innan vi säkert vet valresultatet från det svenska riksdagsvalet 2010 tänkte jag ge mig på en liten fingervisning mot hur jag tror det kommer att gå.
Valresultat. Val till Sveriges Riksdag 2010
Vänsterpartiet: 5,8
Socialdemokraterna: 27,5
Miljöpartiet: 10,9
Centern: 6
Folkpartiet: 8
Moderaterna: 31,5
Kristdemokraterna: 5,2
Övriga: 5,1 (varav Sverigedemokraterna: 3,6%)
Sett till de båda blocken blir fördelningen:
Rödgröna: 44,2
Alliansen: 50,7
OM så blir fallet...
* … säger Sahlin omgående upp sig som ledare för Socialdemokraterna. Ett enormt förändringsarbete inleds som mynnar ut i de Nya Socialdemokraterna som tar sig an fighten med Alliansen inför valet 2014 med ny logga, nytt (eget) budskap och nya människor i frontlinjen.
* … förbjuds Östros att säga någonting negativt alls om han först inte lyckats säga fyra positiva saker. Resultatet av detta, som ni säkert förstår, blir att Östros förblir helt tyst...
* … ändrar Miljöpartiet sina stadgar och Team Eriksson/Wetterstrand får fortsatt förtroende. Att ta sig an detta ”hot” blir de Nya Socialdemokraternas svåraste uppgift (enligt principen ”the enemy within” så att säga).
* … händer som vanligt ingenting alls med varken Vänsterpartiet eller Lars Ohly – förutom att de inte får vara med i den ljusrödgröna Alliansen 2014. Ohly blir lite ilsk och pekar finger men utöver detta inget revolutionerande.
* … ger Jimmy Åkesson upp drömmen om ett invandringsfritt Sverige med honom själv som übersturmführer och ansöker om medborgarskap i - - - ja just det - - - Danmark så klart. Där är ju alla vita kristna invandrare välkomna, inte sant?
* … är det mesta sig likt på högerkanten.
* … börjar det snart växa fram önskemål om namnbyte och visst innehållsbyte hos KD. För att inte fullständigt ställa till någon förvirring behålls dock förkortningen KD – men man ersätter KristDemokraterna med KonservativDemokraterna.
* … går solen upp även den 20e september 2010 – oavsett hur besvikna och bekymrade en del kommer att känna sig. Det mesta blir sig ganska så likt inser man efter en stund.
Jag har under de senaste veckorna försökt förhålla mig någorlunda ytligt till de politiska frågorna. Detta av två anledningar. 1) Det blir mycket roligare då och 2) det blir greppbart på ett sätt som jag tror många (förutom de riktigt övertygade idealisterna/ideologerna) tilltalas av. Och frågan är ju också om inte detta är ett ganska sunt vardagspolitikintresse. Skulle man gå in på djupet skulle man snart drunkna, tappa intresset och fullständigt snöa in i ideologiska resonemang.
Så hur ska jag själv nu rösta? Har jag kommit fram till något? Jodå, det har jag men det har pendlat mycket (och frågan är om det helt och hållet pendlat klart än). Ta bara en sådan sak som Folkpartiets Nina Larsson som jag från början gillade. Hon kändes som en frisk fläkt. Ung och med ett leende som sprider glädje till till och med den allra buttraste gamla vänsterpartist man kan uppbåda. Nina Larsson är numer överallt. På torget. I skolan. På YouTube. På diverse tidningars bloggsidor. På egna internetsidor. Fine. Att synas är viktigt. Men nu finns Nina dessutom konstant i min Spotifyreklam – och det vette tusan om jag snart inte får nog. Men Folkpartiet har jobbat hårt må jag säga – eller vad sägs om erbjudande om två års gratis medlemskap. Va? Kan man säga nej till något dylikt? :-)
Vidare skulle jag mycket väl kunna tänka mig att lägga en röst på Miljöpartiet i riksdagsvalet. Men här finns ett gigantiskt stort hinder i vägen: Jag kommer, vilket jag antar att alla som följt min blogg säkert förstått, aldrig lägga en röst på Sahlin/Östros. Inte en chans.
KD går också bort trots att de hämtat hem ett gigantiskt och avgrundsdjupt avstånd mellan mig och partiet den senaste tiden. Tacka Göran för det. Men hur det än är så kan jag aldrig rösta på ett parti som uttalat bygger på religion – oavsett vilka gamla fabler det är.
Kvarstår gör C, Fp och M.
Ovanstående på riksnivå. Kommunen är en helt annan sak. Egentligen anser jag att Karlstad under det röda styret spelat sina kort väl. Man har en tydlig framtidsvision och i många hänseenden skulle jag tro att Karlstad är en av de bästa kommuner man kan bo i. Vidare är naturligtvis manöverutrymmet för en kommun begränsat. Man får in det man får in i kassan och med givna medel måste man sköta diverse åtaganden – oavsett färg, smak och tycke.
Några saker har jag dock kunnat konstatera de senaste veckorna vad gäller kommunalvalet. I en debatt om skolan på torget under helgen stod S mot M. M representerades av en dam som var så bedrövligt dålig både på att debattera och på att säga något vettigt om skolan att M fullständigt gått bort kommunalt. KD går alltid bort liksom V. Av ren princip går troligen även S bort även här.
För fyra år sedan lät jag vargfrågan avgöra mitt val. I år verkar det bli förslaget om en bondemarknad/saluhall intill torget i Karlstad som lockar mig allra mest. Det är ett förslag jag gärna skulle se införlivat.
I landstingsvalet får det parti min röst som lovar göra sitt yttersta för att de sjukhus som funnits i Värmland också blir kvar där de är. Ett varv bland valstugorna får avgöra.
Och skulle jag mot förmodan ha fel i mina antaganden om valutgången återkommer jag om detta i min sista valspecial.
Läs också:
#1 Snart är det val – en introduktion
#2 Folkpartiet
#3 Miljöpartiet
#4 Moderaterna
#5 Socialdemokraterna
#6 Kristdemokraterna
#7 Vänsterpartiet
#8 Centern
#9 Partier det pratas om men som ännu inte är med och leker
#10 Så tycker jag – eller – Om jag bestämde så skulle...
Valresultat. Val till Sveriges Riksdag 2010
Vänsterpartiet: 5,8
Socialdemokraterna: 27,5
Miljöpartiet: 10,9
Centern: 6
Folkpartiet: 8
Moderaterna: 31,5
Kristdemokraterna: 5,2
Övriga: 5,1 (varav Sverigedemokraterna: 3,6%)
Sett till de båda blocken blir fördelningen:
Rödgröna: 44,2
Alliansen: 50,7
OM så blir fallet...
* … säger Sahlin omgående upp sig som ledare för Socialdemokraterna. Ett enormt förändringsarbete inleds som mynnar ut i de Nya Socialdemokraterna som tar sig an fighten med Alliansen inför valet 2014 med ny logga, nytt (eget) budskap och nya människor i frontlinjen.
* … förbjuds Östros att säga någonting negativt alls om han först inte lyckats säga fyra positiva saker. Resultatet av detta, som ni säkert förstår, blir att Östros förblir helt tyst...
* … ändrar Miljöpartiet sina stadgar och Team Eriksson/Wetterstrand får fortsatt förtroende. Att ta sig an detta ”hot” blir de Nya Socialdemokraternas svåraste uppgift (enligt principen ”the enemy within” så att säga).
* … händer som vanligt ingenting alls med varken Vänsterpartiet eller Lars Ohly – förutom att de inte får vara med i den ljusrödgröna Alliansen 2014. Ohly blir lite ilsk och pekar finger men utöver detta inget revolutionerande.
* … ger Jimmy Åkesson upp drömmen om ett invandringsfritt Sverige med honom själv som übersturmführer och ansöker om medborgarskap i - - - ja just det - - - Danmark så klart. Där är ju alla vita kristna invandrare välkomna, inte sant?
* … är det mesta sig likt på högerkanten.
* … börjar det snart växa fram önskemål om namnbyte och visst innehållsbyte hos KD. För att inte fullständigt ställa till någon förvirring behålls dock förkortningen KD – men man ersätter KristDemokraterna med KonservativDemokraterna.
* … går solen upp även den 20e september 2010 – oavsett hur besvikna och bekymrade en del kommer att känna sig. Det mesta blir sig ganska så likt inser man efter en stund.
Jag har under de senaste veckorna försökt förhålla mig någorlunda ytligt till de politiska frågorna. Detta av två anledningar. 1) Det blir mycket roligare då och 2) det blir greppbart på ett sätt som jag tror många (förutom de riktigt övertygade idealisterna/ideologerna) tilltalas av. Och frågan är ju också om inte detta är ett ganska sunt vardagspolitikintresse. Skulle man gå in på djupet skulle man snart drunkna, tappa intresset och fullständigt snöa in i ideologiska resonemang.
Så hur ska jag själv nu rösta? Har jag kommit fram till något? Jodå, det har jag men det har pendlat mycket (och frågan är om det helt och hållet pendlat klart än). Ta bara en sådan sak som Folkpartiets Nina Larsson som jag från början gillade. Hon kändes som en frisk fläkt. Ung och med ett leende som sprider glädje till till och med den allra buttraste gamla vänsterpartist man kan uppbåda. Nina Larsson är numer överallt. På torget. I skolan. På YouTube. På diverse tidningars bloggsidor. På egna internetsidor. Fine. Att synas är viktigt. Men nu finns Nina dessutom konstant i min Spotifyreklam – och det vette tusan om jag snart inte får nog. Men Folkpartiet har jobbat hårt må jag säga – eller vad sägs om erbjudande om två års gratis medlemskap. Va? Kan man säga nej till något dylikt? :-)
Vidare skulle jag mycket väl kunna tänka mig att lägga en röst på Miljöpartiet i riksdagsvalet. Men här finns ett gigantiskt stort hinder i vägen: Jag kommer, vilket jag antar att alla som följt min blogg säkert förstått, aldrig lägga en röst på Sahlin/Östros. Inte en chans.
KD går också bort trots att de hämtat hem ett gigantiskt och avgrundsdjupt avstånd mellan mig och partiet den senaste tiden. Tacka Göran för det. Men hur det än är så kan jag aldrig rösta på ett parti som uttalat bygger på religion – oavsett vilka gamla fabler det är.
Kvarstår gör C, Fp och M.
Ovanstående på riksnivå. Kommunen är en helt annan sak. Egentligen anser jag att Karlstad under det röda styret spelat sina kort väl. Man har en tydlig framtidsvision och i många hänseenden skulle jag tro att Karlstad är en av de bästa kommuner man kan bo i. Vidare är naturligtvis manöverutrymmet för en kommun begränsat. Man får in det man får in i kassan och med givna medel måste man sköta diverse åtaganden – oavsett färg, smak och tycke.
Några saker har jag dock kunnat konstatera de senaste veckorna vad gäller kommunalvalet. I en debatt om skolan på torget under helgen stod S mot M. M representerades av en dam som var så bedrövligt dålig både på att debattera och på att säga något vettigt om skolan att M fullständigt gått bort kommunalt. KD går alltid bort liksom V. Av ren princip går troligen även S bort även här.
För fyra år sedan lät jag vargfrågan avgöra mitt val. I år verkar det bli förslaget om en bondemarknad/saluhall intill torget i Karlstad som lockar mig allra mest. Det är ett förslag jag gärna skulle se införlivat.
I landstingsvalet får det parti min röst som lovar göra sitt yttersta för att de sjukhus som funnits i Värmland också blir kvar där de är. Ett varv bland valstugorna får avgöra.
Och skulle jag mot förmodan ha fel i mina antaganden om valutgången återkommer jag om detta i min sista valspecial.
Läs också:
#1 Snart är det val – en introduktion
#2 Folkpartiet
#3 Miljöpartiet
#4 Moderaterna
#5 Socialdemokraterna
#6 Kristdemokraterna
#7 Vänsterpartiet
#8 Centern
#9 Partier det pratas om men som ännu inte är med och leker
#10 Så tycker jag – eller – Om jag bestämde så skulle...
söndag 12 september 2010
#10 Så tycker jag – eller – Om jag bestämde så skulle…
… Försäkringskassan få glasklara regler att förhålla sig till – regler som ”vanligt” folk kan förstå sig på. Är man sjuk ska man självklart få all hjälp som finns både ekonomiskt och vårdmässigt utan att strida sig blodig mot myndigheter. Är man bara lat och mest bara tycker synd om sig så ska man inte ha ett öre.
… det kosta minst dubbelt så mycket att tanka bensin/diesel som andra alternativ typ etanol, gas osv.
… kungahuset, hur gulligt och festligt bröllopet än var, sakteliga fasas ut och läggas ner. Alternativt återinförs obligatorisk krona, långa släp, lejon och allt annat som förknippas med ett riktigt sagoslott fullt av kungligheter. Ska det vara en turistmagnet så ska det.
… samtliga fartkameror som enbart står utställda för att ta fast bilister tas bort och istället placeras vid korsningar, skolor och liknande. PLUS att det måste placeras ut fartskyltar 30 meter före varje enskild kamera. Kostnaden för detta betalas naturligtvis av den myndighet som ansvarar för kameran.
… skulle Arbetsförmedlingen förvandlas från den a-kassepolis och kontrollmyndighet den är idag till att bli en myndighet som gör sitt absolut yttersta för att ragga jobb och placera lämpliga personer på dessa jobb.
… prisuppgifter tydligt framgå och vara jämförbara med varandra (på producenternas ansvar). Angivna priser inkluderar allt man kan anta ska ingå (till exempel toabesök på atlantflygningar, bagage på flygningar rent allmänt osv).
… svenskundervisningen för invandrare (rik som fattig) som ska bli medborgare vara obligatorisk och åtföljas av en typ av nationellt prov där man kräver vissa grundkunskaper (som verkligen ska vara superbasic) i språket, historien, kulturen osv.
… jag jobba för att begreppet ”arbetstid” starkt utvecklades och omformulerades till bland annat ”arbetskvalitet”. En arbetsgivare borde ange vad som ska göras och vilken kvalitet som krävs. Om arbetstagaren går med på uppdraget spelar inte längre ”arbetstid” någon roll så länge det överenskomna uppnås eller överstigs inom angiven tid.
… inte en endaste watt energi komma från kol, olja eller gamla öststatskärnkraftsverk. Hellre då från nya, moderna, svenska kärnkraftverk. Vattenfall skulle få en mer idealistisk styrning än dagens überkommersiella.
…jag öppna gränsen fullständigt för alla som kommer hit för att jobba, betala skatt, följa våra lagar och regler och göra så gott de kan för att lära sig svenska språket.
… skulle företag som kortsiktigt flyttar sin produktion utanför EU få betala en extraskatt på minst 25% för att få tillgång till den europeiska marknaden.
… Euron införas så snart det är möjligt.
… skolans religionsämne tas bort och till viss del uppgå i historieämnet. Istället införs ämnet ”Värdegrund”.
… det snart inte finnas någon vargstam i Värmland om den inte väljer att återkomma hit på egen hand (iförd skottsäker väst).
… Kiruna förlora ett antal arbetstillfällen i och med att Radiotjänst rituellt eldas upp och muras in djupt inne i någon på värden tömd gruvgång tillsammans med annat gammalt nazi/stasi-relaterat skit. Kostnaden för SVT och SR hamnar istället inbakat i skattsedeln.
… militären få användas även vid nationella insatser där polismyndigheten bedömer det som behjälpligt.
… rökning vara förbjudet på samtliga offentliga platser i landet som en del i ledet att inom en tioårsperiod (och i enlighet med hela EU) ta bort all användning av nikotin.
… det bli mycket dyrt att köra gods på vägarna där det går att använda järnväg/båt. Självklart skulle satsningar på järnväg och båttrafik ligga högt på agendan.
… konsumentskyddet stärkas ytterligare.
… skulle jag göra allt för att se till att den politiska makten alltid är starkare än den spekulativa makten som hela tiden tenderar att skapa finansiella kriser lite här och var i världen. Den typen av spekulationer som försiggått skulle bli ett minne blott.
Irrelevant måhända med tanke på att jag inte tillhör något som helst parti och heller inte kommer att få en endaste liten röst i valet 2010.
Ogenomtänkt måhända med tanke på att politik på hög nivå är betydligt mer komplext och svårt än vad man kanske tänker på när man kommenterar någon politiker/något politiskt.
Vidare kan man ju undra om något parti skulle vilja ha mig?
Mest intressant för personlig del dock: VAD I HELA FRIDEN SKA JAG RÖSTA PÅ OM EXAKT EN VECKA?
Nästa gång – den nästa sista artikeln - ”Så kommer det att gå i valet 2010”
Läs också:
#1 Snart är det val – en introduktion
#2 Folkpartiet
#3 Miljöpartiet
#4 Moderaterna
#5 Socialdemokraterna
#6 Kristdemokraterna
#7 Vänsterpartiet
#8 Centern
#9 Partier det pratas om men som ännu inte är med och leker
… det kosta minst dubbelt så mycket att tanka bensin/diesel som andra alternativ typ etanol, gas osv.
… kungahuset, hur gulligt och festligt bröllopet än var, sakteliga fasas ut och läggas ner. Alternativt återinförs obligatorisk krona, långa släp, lejon och allt annat som förknippas med ett riktigt sagoslott fullt av kungligheter. Ska det vara en turistmagnet så ska det.
… samtliga fartkameror som enbart står utställda för att ta fast bilister tas bort och istället placeras vid korsningar, skolor och liknande. PLUS att det måste placeras ut fartskyltar 30 meter före varje enskild kamera. Kostnaden för detta betalas naturligtvis av den myndighet som ansvarar för kameran.
… skulle Arbetsförmedlingen förvandlas från den a-kassepolis och kontrollmyndighet den är idag till att bli en myndighet som gör sitt absolut yttersta för att ragga jobb och placera lämpliga personer på dessa jobb.
… prisuppgifter tydligt framgå och vara jämförbara med varandra (på producenternas ansvar). Angivna priser inkluderar allt man kan anta ska ingå (till exempel toabesök på atlantflygningar, bagage på flygningar rent allmänt osv).
… svenskundervisningen för invandrare (rik som fattig) som ska bli medborgare vara obligatorisk och åtföljas av en typ av nationellt prov där man kräver vissa grundkunskaper (som verkligen ska vara superbasic) i språket, historien, kulturen osv.
… jag jobba för att begreppet ”arbetstid” starkt utvecklades och omformulerades till bland annat ”arbetskvalitet”. En arbetsgivare borde ange vad som ska göras och vilken kvalitet som krävs. Om arbetstagaren går med på uppdraget spelar inte längre ”arbetstid” någon roll så länge det överenskomna uppnås eller överstigs inom angiven tid.
… inte en endaste watt energi komma från kol, olja eller gamla öststatskärnkraftsverk. Hellre då från nya, moderna, svenska kärnkraftverk. Vattenfall skulle få en mer idealistisk styrning än dagens überkommersiella.
…jag öppna gränsen fullständigt för alla som kommer hit för att jobba, betala skatt, följa våra lagar och regler och göra så gott de kan för att lära sig svenska språket.
… skulle företag som kortsiktigt flyttar sin produktion utanför EU få betala en extraskatt på minst 25% för att få tillgång till den europeiska marknaden.
… Euron införas så snart det är möjligt.
… skolans religionsämne tas bort och till viss del uppgå i historieämnet. Istället införs ämnet ”Värdegrund”.
… det snart inte finnas någon vargstam i Värmland om den inte väljer att återkomma hit på egen hand (iförd skottsäker väst).
… Kiruna förlora ett antal arbetstillfällen i och med att Radiotjänst rituellt eldas upp och muras in djupt inne i någon på värden tömd gruvgång tillsammans med annat gammalt nazi/stasi-relaterat skit. Kostnaden för SVT och SR hamnar istället inbakat i skattsedeln.
… militären få användas även vid nationella insatser där polismyndigheten bedömer det som behjälpligt.
… rökning vara förbjudet på samtliga offentliga platser i landet som en del i ledet att inom en tioårsperiod (och i enlighet med hela EU) ta bort all användning av nikotin.
… det bli mycket dyrt att köra gods på vägarna där det går att använda järnväg/båt. Självklart skulle satsningar på järnväg och båttrafik ligga högt på agendan.
… konsumentskyddet stärkas ytterligare.
… skulle jag göra allt för att se till att den politiska makten alltid är starkare än den spekulativa makten som hela tiden tenderar att skapa finansiella kriser lite här och var i världen. Den typen av spekulationer som försiggått skulle bli ett minne blott.
Irrelevant måhända med tanke på att jag inte tillhör något som helst parti och heller inte kommer att få en endaste liten röst i valet 2010.
Ogenomtänkt måhända med tanke på att politik på hög nivå är betydligt mer komplext och svårt än vad man kanske tänker på när man kommenterar någon politiker/något politiskt.
Vidare kan man ju undra om något parti skulle vilja ha mig?
Mest intressant för personlig del dock: VAD I HELA FRIDEN SKA JAG RÖSTA PÅ OM EXAKT EN VECKA?
Nästa gång – den nästa sista artikeln - ”Så kommer det att gå i valet 2010”
Läs också:
#1 Snart är det val – en introduktion
#2 Folkpartiet
#3 Miljöpartiet
#4 Moderaterna
#5 Socialdemokraterna
#6 Kristdemokraterna
#7 Vänsterpartiet
#8 Centern
#9 Partier det pratas om men som ännu inte är med och leker
onsdag 8 september 2010
#9 Partier det pratas om men som ännu inte är med och leker
En snabb titt på officiell valstatistik visar snabbt att det finns en hel del människor som faktiskt väljer att rösta på annat än de etablerade riksdagspartierna. Jag ska inte gå in på det djupare här men rekommenderar ändå en titt då valstatistiken visas per valkrets och man kan därför dra både den ena än den andra slutsatsen. Intressant hur som helst.
De stora utanförpartierna som det pratas om i försnacken inför 2010-års val är naturligtvis Gudrun Schymans och en av gubbarna i ABBA vem-av-dem-det-nu-vars baby FI, Piratpartiet och Sverigedemokraterna.
FI förstår jag mig inte på alls – och kritiserar jag partiet är jag en easy target eftersom jag ju är ”the enemy”. En vit, blåögd, i runda slängar medelålders man med ett fast jobb. Jag är en av dem som jag vill minnas Gudrun Schyman jämförde med en Taliban. Man alltså. Ni vet – vi är alla våldtäktsMÄN. Skyldiga på samma sätt som kyrkan en gång försökt marknadsföra kvinnan så som skyldig till allt ont sedan debaclet i Edens lustgård. Same same different package. Men som sagt var - FI kommer aldrig in i riksdagen och jag tänker inte säga så mycket mer om eländet än att konstatera att världen är mer komplex än att den låter sig definieras utifrån att alla män (eller kvinnor för den delen) är onda.
Piratpartiet så. Det här är en intressant liten grupp. Egentligen symboliserar de ett framtida Sverige där sakfrågor blir viktigare än partiprogram. Med andra ord ytterligare en förstärkning av personvalets betydelse. Ta en karismatisk ledare, en aktuellt fråga som upprör, lite marknadsföring i moderna medier och vips så har du en kraft att räkna med. Det här kommer vi att se mer av.
Det är en enda fråga som driver det här partiet: Anti-IPRED. Att man sedan försökt vidga begreppen till att innehålla personlig integritet i mer allmän betydelse är bara en politisk habrovink för att inte allt för lätt bli nedskjutna från den politiska himlen.
Nu vet jag alldeles för lite om IPRED före och efter införandet för att egentligen ens tycka till om Piratpartiet. Men min KÄNSLA (och det är den som allt fler kommer att rösta med) var (och är fortfarande) att regeringen vek sig för starka amerikanska intressen i form av stora mediebolag. Det är fel! Och bara det berättigar Piratpartiet. Visserligen kan de säkert locka en del unga väljare – men att komma in i riksdagen gör de absolut inte.
Sverigedemokraterna. Uppkommet ur diverse små organisationer med klart dunkelt och obehagligt förflutet. En av dem – BSS - var en populär ”tag” när jag gick i grundskolan. Bevara Sverige Svenskt kändes lite coolt – för jag menar – vad fan ska vi med invandrare till? Vi hade aldrig sett en – och klarat oss utan sådana så varför ändra på det konceptet? Det var kanske inte mer genomtänkt än så när man var 14 år och som tur är växer man upp och blir, förhoppningsvis, klokare och mer erfaren med tiden. Klok och erfaren nog för att idag kunna konstatera, utan minsta tvivel dessutom, att Sverigedemokraterna inte fyller någon som helst funktion alls i svensk politik.
Sverigedemokraternas stora trumf på hand är deras karismatiske partiledare Jimmy Åkesson. Det är bara att titta på honom. Jimmy Åkesson har rätt ålder, verkar påläst, drar sig inte för att ta fighten, mediasmart och rent allmänt duktig och lätt att gilla. Utan Jimmy hade inte Sverigedemokraterna ens funnits med i försnacket (liksom FI i förhållande till Gudrun).
I korta drag tycker jag följande om Sverigedemokraternas politik:
* Konservativa så det blir på gränsen till svartvitt i Tvn när de är med.
* Driver linjen Sverige ut ur EU (vilket jag antar är ett måste om man ska kunna BSS även i smyg). Detta är inte ett krav Sverigedemokraterna är ensamma om att driva men jag gillar inte idén oavsett vilken sida den kommer från.
* Allting är invandringens fel. Ja om det ändå vore så enkelt. Då hade till exempel (om nu Hitler vunnit kriget) Tyskland varit en ständigt blomstrande stat utan problem. Inte sant? Men det förstår ju de allra flesta att det inte hänger på just invandringen eller ens ”de annorlunda”.
* Svensk integrationspolitik fungerar inte. Det håller jag med om – men jag tror inte SD är det parti som står för ”den slutgiltiga” lösningen på det problemet.
* Islamiseringen måste stoppas. För det första tycker jag det vore fint med lite minareter här och var i Sverige. (Håller du inte med? Föredrar du de gigantiska betongklumparna till hyreshus vi har? I don't) För det andra så ska INGEN religion i Sverige ha någon som helst makt varken i skola, samhälle eller någon annan stans. Och någon egentlig religionisering ser jag inte framför mig varför en sådan fråga är ganska så passé. För 400 år sedan kanske – men i nutid? Njae. Knappast va?
Sverigedemokraterna lockar de rädda och de okunniga människorna. De som är rädda för den stora, farliga jätten som bor i sin håla i Bryssel. De som är lyckligt ovetande om vilket enormt behov Sverige har av invandring i alla dess former. Sorry – alla som tänkt sig rösta på Sverigedemokraterna (ni må tycka vad ni vill) men jag tycker ni är farligt okunniga och vilseledda och jag önskar att vi hade ett samhälle där ni, liksom de allra allra flesta av oss redan gör, kunde känna er relativt trygga.
Har jag fel? Kolla in informationsmaterialet SD skickat ut inför valet. Samtliga uttalanden som görs i det utskicket bygger på en enda sak – att tala till min rädsla – en rädsla som inte grundar sig i något som de facto är något att vara exceptionellt rädd för. Detta förstår de allra flesta, men allt för många verkar tragiskt nog inte tänka efter nog mycket på egen hand.
Jag kanske är orättvis mot SD – men jag förstår bara inte. Kanske är det jag som är den korkade?
Men jag ska avslutningsvis ge Sverigedemokraterna credit för en endaste sak – och det är att man belyser ett problem inom svensk politik där politiker blivit alldeles för fega för att ta obekväma beslut och diskussioner. Politiker i de etablerade partierna hävdar hela tiden att man visst vågar säga de obekväma sanningarna – men i så fall gör man det inte på ett sätt som folk i allmänhet tar till sig. Om så vore fallet skulle nämligen inte SD finnas med i snacket.
Följande youtubeklipp är naturligtvis oerhört överdrivet. Men samtidigt - ingen rök utan eld. Och lite roligt är det allt.
Lokala partier. Självklart finns också en hel massa lokala partier som försöker samla sig mot makten och göra det de anser vara bäst för sitt område, sin region, sitt särintresse. Detta är i grunden något gott eftersom det betyder att demokratin är nära folket. Man får vara med och bestämma och den känslan är oerhört viktig i en demokrati.
Innan upploppsrakan kommer i nästa del "Utopin" att presenteras...
Läs också:
#1 Snart är det val – en introduktion
#2 Folkpartiet
#3 Miljöpartiet
#4 Moderaterna
#5 Socialdemokraterna
#6 Kristdemokraterna
#7 Vänsterpartiet
#8 Centern
De stora utanförpartierna som det pratas om i försnacken inför 2010-års val är naturligtvis Gudrun Schymans och en av gubbarna i ABBA vem-av-dem-det-nu-vars baby FI, Piratpartiet och Sverigedemokraterna.
FI förstår jag mig inte på alls – och kritiserar jag partiet är jag en easy target eftersom jag ju är ”the enemy”. En vit, blåögd, i runda slängar medelålders man med ett fast jobb. Jag är en av dem som jag vill minnas Gudrun Schyman jämförde med en Taliban. Man alltså. Ni vet – vi är alla våldtäktsMÄN. Skyldiga på samma sätt som kyrkan en gång försökt marknadsföra kvinnan så som skyldig till allt ont sedan debaclet i Edens lustgård. Same same different package. Men som sagt var - FI kommer aldrig in i riksdagen och jag tänker inte säga så mycket mer om eländet än att konstatera att världen är mer komplex än att den låter sig definieras utifrån att alla män (eller kvinnor för den delen) är onda.
Piratpartiet så. Det här är en intressant liten grupp. Egentligen symboliserar de ett framtida Sverige där sakfrågor blir viktigare än partiprogram. Med andra ord ytterligare en förstärkning av personvalets betydelse. Ta en karismatisk ledare, en aktuellt fråga som upprör, lite marknadsföring i moderna medier och vips så har du en kraft att räkna med. Det här kommer vi att se mer av.
Det är en enda fråga som driver det här partiet: Anti-IPRED. Att man sedan försökt vidga begreppen till att innehålla personlig integritet i mer allmän betydelse är bara en politisk habrovink för att inte allt för lätt bli nedskjutna från den politiska himlen.
Nu vet jag alldeles för lite om IPRED före och efter införandet för att egentligen ens tycka till om Piratpartiet. Men min KÄNSLA (och det är den som allt fler kommer att rösta med) var (och är fortfarande) att regeringen vek sig för starka amerikanska intressen i form av stora mediebolag. Det är fel! Och bara det berättigar Piratpartiet. Visserligen kan de säkert locka en del unga väljare – men att komma in i riksdagen gör de absolut inte.
Sverigedemokraterna. Uppkommet ur diverse små organisationer med klart dunkelt och obehagligt förflutet. En av dem – BSS - var en populär ”tag” när jag gick i grundskolan. Bevara Sverige Svenskt kändes lite coolt – för jag menar – vad fan ska vi med invandrare till? Vi hade aldrig sett en – och klarat oss utan sådana så varför ändra på det konceptet? Det var kanske inte mer genomtänkt än så när man var 14 år och som tur är växer man upp och blir, förhoppningsvis, klokare och mer erfaren med tiden. Klok och erfaren nog för att idag kunna konstatera, utan minsta tvivel dessutom, att Sverigedemokraterna inte fyller någon som helst funktion alls i svensk politik.
Sverigedemokraternas stora trumf på hand är deras karismatiske partiledare Jimmy Åkesson. Det är bara att titta på honom. Jimmy Åkesson har rätt ålder, verkar påläst, drar sig inte för att ta fighten, mediasmart och rent allmänt duktig och lätt att gilla. Utan Jimmy hade inte Sverigedemokraterna ens funnits med i försnacket (liksom FI i förhållande till Gudrun).
I korta drag tycker jag följande om Sverigedemokraternas politik:
* Konservativa så det blir på gränsen till svartvitt i Tvn när de är med.
* Driver linjen Sverige ut ur EU (vilket jag antar är ett måste om man ska kunna BSS även i smyg). Detta är inte ett krav Sverigedemokraterna är ensamma om att driva men jag gillar inte idén oavsett vilken sida den kommer från.
* Allting är invandringens fel. Ja om det ändå vore så enkelt. Då hade till exempel (om nu Hitler vunnit kriget) Tyskland varit en ständigt blomstrande stat utan problem. Inte sant? Men det förstår ju de allra flesta att det inte hänger på just invandringen eller ens ”de annorlunda”.
* Svensk integrationspolitik fungerar inte. Det håller jag med om – men jag tror inte SD är det parti som står för ”den slutgiltiga” lösningen på det problemet.
* Islamiseringen måste stoppas. För det första tycker jag det vore fint med lite minareter här och var i Sverige. (Håller du inte med? Föredrar du de gigantiska betongklumparna till hyreshus vi har? I don't) För det andra så ska INGEN religion i Sverige ha någon som helst makt varken i skola, samhälle eller någon annan stans. Och någon egentlig religionisering ser jag inte framför mig varför en sådan fråga är ganska så passé. För 400 år sedan kanske – men i nutid? Njae. Knappast va?
Sverigedemokraterna lockar de rädda och de okunniga människorna. De som är rädda för den stora, farliga jätten som bor i sin håla i Bryssel. De som är lyckligt ovetande om vilket enormt behov Sverige har av invandring i alla dess former. Sorry – alla som tänkt sig rösta på Sverigedemokraterna (ni må tycka vad ni vill) men jag tycker ni är farligt okunniga och vilseledda och jag önskar att vi hade ett samhälle där ni, liksom de allra allra flesta av oss redan gör, kunde känna er relativt trygga.
Har jag fel? Kolla in informationsmaterialet SD skickat ut inför valet. Samtliga uttalanden som görs i det utskicket bygger på en enda sak – att tala till min rädsla – en rädsla som inte grundar sig i något som de facto är något att vara exceptionellt rädd för. Detta förstår de allra flesta, men allt för många verkar tragiskt nog inte tänka efter nog mycket på egen hand.
Jag kanske är orättvis mot SD – men jag förstår bara inte. Kanske är det jag som är den korkade?
Men jag ska avslutningsvis ge Sverigedemokraterna credit för en endaste sak – och det är att man belyser ett problem inom svensk politik där politiker blivit alldeles för fega för att ta obekväma beslut och diskussioner. Politiker i de etablerade partierna hävdar hela tiden att man visst vågar säga de obekväma sanningarna – men i så fall gör man det inte på ett sätt som folk i allmänhet tar till sig. Om så vore fallet skulle nämligen inte SD finnas med i snacket.
Följande youtubeklipp är naturligtvis oerhört överdrivet. Men samtidigt - ingen rök utan eld. Och lite roligt är det allt.
Lokala partier. Självklart finns också en hel massa lokala partier som försöker samla sig mot makten och göra det de anser vara bäst för sitt område, sin region, sitt särintresse. Detta är i grunden något gott eftersom det betyder att demokratin är nära folket. Man får vara med och bestämma och den känslan är oerhört viktig i en demokrati.
Innan upploppsrakan kommer i nästa del "Utopin" att presenteras...
Läs också:
#1 Snart är det val – en introduktion
#2 Folkpartiet
#3 Miljöpartiet
#4 Moderaterna
#5 Socialdemokraterna
#6 Kristdemokraterna
#7 Vänsterpartiet
#8 Centern
söndag 5 september 2010
#8 Centern
Sist och kanske också minst – Centern.
Vad är det med Maude som jag missat? Så många verkar ha en åsikt om henne och jag har inte riktigt förstått vad detta grundar sig på. Diskuterar man Centern, eller politik i allmänhet, dröjer det ofta inte länge innan Maude kommer på tal. Näbbgädda – är väl det mest förekommande jag hört de senaste åren och i vissa lägen, när någon vill ta i lite extra: jag mår illa bara jag ser henne. Vad gör hon och vilka knappar trycker hon på för att dra på sig utlåtanden som i elakhet enbart matchas av de man hör om Mona Sahlin? Som sagt var – jag har uppenbarligen missat något här eftersom jag inte kan säga varken bu eller bä om Maude. Hon är med och styr och ställer och jag antar att hon gör ett hyfsat jobb. Jag störs inte av varken röstläge eller utseende och – vilket är den stora Centerförändringen – jag störs oftast heller inte av hennes budskap.
Annat var det förr då Centern centralt hade mer av Miljöpartiets roll. Det fanns en tydlig hardcore miljöprofil och man lockade till och med till sig en hel del extremister. Som exempel Olof Johansson som var en av de första politiker jag tyckte riktigt illa om. Ja annat var det sannerligen förr då nämnde Johansson var beredd att ta Centern över knappt ännu stelnade lik för att få igenom krav på kärnkraftsavstängning. På sätt och vis förstår jag att detta ändå var en nyttig injektion för högersidan i svensk politik och många inom Centern måste känna sig ganska vilsna idag då Centern slutat skälla som en stor ilsken hund och istället liknar något litet, irriterande och gläfsigt som Paris Hilton skulle kunna bära i sin handväska. Men jag är nog inte rätt person att klaga över detta eftersom jag anser att kärnkraften ska byggas ut plus att Centern plockar stora poäng av mig genom att stå för en sund rovdjurspolitik.
Liksom många andra småpartier tror jag Centerns dagar i rikspolitiken är räknade. Det kommer mer och mer bli två block där gränsen går mellan blocken och inte mellan de olika partierna. Jag antar att Centern är det parti på högersidan som fått göra störst förändringar i självaste ideologin för att få vara med i Alliansen (ja den högra alltså). Inte helt olikt den framtid Vänsterpartiet står inför ihop med Mona, Peter och Maria (i den vänstra alliansen). Så vad händer i framtiden för den här typen av partier? Kanske har Centern nått något sorts rock bottom – sämre än 4,1 % kanske det aldrig blir eller?
Annat är det på lokalnivå där jag tror Centerns styrka och framtid ligger. På många platser i Sverige har jag känslan av att Centern är det parti som lokalt är det parti som har fötterna stadigt och stabilt i den lokala myllan. Där är Centern ett parti som värnar det lokala och verkligen försöker se till att hela Sverige lever – något som ur demokratisynpunkt är oerhört viktigt. Faktum är att jag känner till kommuner där just Centern kanske är det enda parti som lyckats uppehålla någon form av sunt förnuft samt att hålla ett någorlunda högt intelligenskvotssnitt på sina kommunvallistor. Detta hoppas jag får genomslag den 19 september då det (förhoppningsvis) visar sig finnas gränser för hur illa det annars kan bli.
I nästa avsnitt – partierna som gör allt de kan för att ta Centern och de andra småpartiernas plats i riksdagen.
Läs också:
#1 Snart är det val – en introduktion
#2 Folkpartiet
#3 Miljöpartiet
#4 Moderaterna
#5 Socialdemokraterna
#6 Kristdemokraterna
#7 Vänsterpartiet
Vad är det med Maude som jag missat? Så många verkar ha en åsikt om henne och jag har inte riktigt förstått vad detta grundar sig på. Diskuterar man Centern, eller politik i allmänhet, dröjer det ofta inte länge innan Maude kommer på tal. Näbbgädda – är väl det mest förekommande jag hört de senaste åren och i vissa lägen, när någon vill ta i lite extra: jag mår illa bara jag ser henne. Vad gör hon och vilka knappar trycker hon på för att dra på sig utlåtanden som i elakhet enbart matchas av de man hör om Mona Sahlin? Som sagt var – jag har uppenbarligen missat något här eftersom jag inte kan säga varken bu eller bä om Maude. Hon är med och styr och ställer och jag antar att hon gör ett hyfsat jobb. Jag störs inte av varken röstläge eller utseende och – vilket är den stora Centerförändringen – jag störs oftast heller inte av hennes budskap.
Annat var det förr då Centern centralt hade mer av Miljöpartiets roll. Det fanns en tydlig hardcore miljöprofil och man lockade till och med till sig en hel del extremister. Som exempel Olof Johansson som var en av de första politiker jag tyckte riktigt illa om. Ja annat var det sannerligen förr då nämnde Johansson var beredd att ta Centern över knappt ännu stelnade lik för att få igenom krav på kärnkraftsavstängning. På sätt och vis förstår jag att detta ändå var en nyttig injektion för högersidan i svensk politik och många inom Centern måste känna sig ganska vilsna idag då Centern slutat skälla som en stor ilsken hund och istället liknar något litet, irriterande och gläfsigt som Paris Hilton skulle kunna bära i sin handväska. Men jag är nog inte rätt person att klaga över detta eftersom jag anser att kärnkraften ska byggas ut plus att Centern plockar stora poäng av mig genom att stå för en sund rovdjurspolitik.
Liksom många andra småpartier tror jag Centerns dagar i rikspolitiken är räknade. Det kommer mer och mer bli två block där gränsen går mellan blocken och inte mellan de olika partierna. Jag antar att Centern är det parti på högersidan som fått göra störst förändringar i självaste ideologin för att få vara med i Alliansen (ja den högra alltså). Inte helt olikt den framtid Vänsterpartiet står inför ihop med Mona, Peter och Maria (i den vänstra alliansen). Så vad händer i framtiden för den här typen av partier? Kanske har Centern nått något sorts rock bottom – sämre än 4,1 % kanske det aldrig blir eller?
Annat är det på lokalnivå där jag tror Centerns styrka och framtid ligger. På många platser i Sverige har jag känslan av att Centern är det parti som lokalt är det parti som har fötterna stadigt och stabilt i den lokala myllan. Där är Centern ett parti som värnar det lokala och verkligen försöker se till att hela Sverige lever – något som ur demokratisynpunkt är oerhört viktigt. Faktum är att jag känner till kommuner där just Centern kanske är det enda parti som lyckats uppehålla någon form av sunt förnuft samt att hålla ett någorlunda högt intelligenskvotssnitt på sina kommunvallistor. Detta hoppas jag får genomslag den 19 september då det (förhoppningsvis) visar sig finnas gränser för hur illa det annars kan bli.
I nästa avsnitt – partierna som gör allt de kan för att ta Centern och de andra småpartiernas plats i riksdagen.
Läs också:
#1 Snart är det val – en introduktion
#2 Folkpartiet
#3 Miljöpartiet
#4 Moderaterna
#5 Socialdemokraterna
#6 Kristdemokraterna
#7 Vänsterpartiet
onsdag 1 september 2010
#7 Vänsterpartiet
Under våren 2010 hade jag nöjet att få lyssna på Lars Ohly som av någon anledning valt(?) att hälsa på just min arbetsplats.
Saken är den att jag alltid gillat Lars Ohly. Jag tycker han känns ärlig, modig (som vågar stå för något han trodde på trots det uppenbart otaktiska i detta) och jordnära. Inte heller utan ett sinne för humor varav höjdpunkten måste ha varit när han under Victorias och Daniels bröllop tillåtit att TV monterat kameror i hans lägenhet bara för att kolla vad en partiledare som uppenbart är emot kungahuset kan ha för sig en sådan medial och royalistisk superduperdag. Han lallade runt, drack kaffe, kollade mailen. Stor underhållning helt enkelt och inte minst en härlig kontrast till resterande pampiga sändning från det kungliga bröllopet till vilket samtliga partiledare var inbjudna.
Olyckligtvis för alla som vill se Vänsterpartiet växa är ideologin bakom partiet en ytterst förlegad historia som inte tål dag(en)sljus. Hur idealistiskt, vackert, humanistiskt och behövligt det än må vara så är inte vänsterpartiets väg en väg som leder in i framtiden. Vänsterpartiets kärnväljare är idag allt för gamla och grå för att orka upp på barrikaderna. Visst finns några unga energiska men jag tror att de står för en kraft som vill mycket mer åt vänster än vad Sveriges riksdag klarar av. Det är kört. Over. Finito. Vänsterns väljare kommer att dammsugas upp av dels vänsterytterligheter och (till största delen) av miljöpartiet. Precis som för Kristdemokraterna är det själva fundamentet som partiet står på som vacklar och kanske inte nödvändigtvis det som byggts ovanför jorden.
Vänsterpartiets positionering mellan renodlade kommunister och socialdemokrater är egentligen en spännande idé i sig. Vad är det egentligen de gör? De har ju samma mål som Socialdemokraterna (en gång i tiden hade) – bara mer rakt på sak, pang-på, tjoff. Så det man hör Socialdemokratin snärja in i svårgenomskådlig retorik är vad Vänsterpartiet ärligt och burdust säger rakt ut. Hur skrämmande detta än kan tyckas ibland så känns det alltid lite ärligare.
Ibland får jag känslan av att många andra politiker och förståsigpåare ser ner lite på Ohly som om han vore en bortkommen, obildad liten lort med Fjällrävenkånken käckt hängande på axeln som förirrat sig in i finrummet där det är välskuren kostym, höga klackar och osnuten Östermalmska som gäller. Ett mer omaka par än Ohly/Sahlin har jag med andra ord svårt att tänka mig. Det är måhända en medveten strategi att inta outsiderrollen – för vem kan egentligen motstå att gilla den som alla andra är mer eller mindre dolt elaka mot?
Men åter till besöket på min arbetsplats. Det absolut bästa Lars Ohly sa på sitt besök i vår aula kom som en slutkläm. Kommer inte ihåg det ordagrant men det var någonting i stil med: ”Och vad är det viktigaste i höstens val? Jo, och det här menar jag verkligen, att NI går och röstar. Det är till och med att föredra att ni röstar på Maude framför att ni inte röstar alls – och då antar jag att ni förstår hur allvarligt jag menar vad jag säger. Först i andrahand hoppas jag innerligt att ni lägger er röst på Vänsterpartiet...” Återigen vacker humor samt det viktigaste budskapen av dem alla: GÅ OCH RÖSTA!
Och på tal om Maude – Härnäst: C
Läs också:
#1 Snart är det val – en introduktion
#2 Folkpartiet
#3 Miljöpartiet
#4 Moderaterna
#5 Socialdemokraterna
#6 Kristdemokraterna
Saken är den att jag alltid gillat Lars Ohly. Jag tycker han känns ärlig, modig (som vågar stå för något han trodde på trots det uppenbart otaktiska i detta) och jordnära. Inte heller utan ett sinne för humor varav höjdpunkten måste ha varit när han under Victorias och Daniels bröllop tillåtit att TV monterat kameror i hans lägenhet bara för att kolla vad en partiledare som uppenbart är emot kungahuset kan ha för sig en sådan medial och royalistisk superduperdag. Han lallade runt, drack kaffe, kollade mailen. Stor underhållning helt enkelt och inte minst en härlig kontrast till resterande pampiga sändning från det kungliga bröllopet till vilket samtliga partiledare var inbjudna.
Olyckligtvis för alla som vill se Vänsterpartiet växa är ideologin bakom partiet en ytterst förlegad historia som inte tål dag(en)sljus. Hur idealistiskt, vackert, humanistiskt och behövligt det än må vara så är inte vänsterpartiets väg en väg som leder in i framtiden. Vänsterpartiets kärnväljare är idag allt för gamla och grå för att orka upp på barrikaderna. Visst finns några unga energiska men jag tror att de står för en kraft som vill mycket mer åt vänster än vad Sveriges riksdag klarar av. Det är kört. Over. Finito. Vänsterns väljare kommer att dammsugas upp av dels vänsterytterligheter och (till största delen) av miljöpartiet. Precis som för Kristdemokraterna är det själva fundamentet som partiet står på som vacklar och kanske inte nödvändigtvis det som byggts ovanför jorden.
Vänsterpartiets positionering mellan renodlade kommunister och socialdemokrater är egentligen en spännande idé i sig. Vad är det egentligen de gör? De har ju samma mål som Socialdemokraterna (en gång i tiden hade) – bara mer rakt på sak, pang-på, tjoff. Så det man hör Socialdemokratin snärja in i svårgenomskådlig retorik är vad Vänsterpartiet ärligt och burdust säger rakt ut. Hur skrämmande detta än kan tyckas ibland så känns det alltid lite ärligare.
Ibland får jag känslan av att många andra politiker och förståsigpåare ser ner lite på Ohly som om han vore en bortkommen, obildad liten lort med Fjällrävenkånken käckt hängande på axeln som förirrat sig in i finrummet där det är välskuren kostym, höga klackar och osnuten Östermalmska som gäller. Ett mer omaka par än Ohly/Sahlin har jag med andra ord svårt att tänka mig. Det är måhända en medveten strategi att inta outsiderrollen – för vem kan egentligen motstå att gilla den som alla andra är mer eller mindre dolt elaka mot?
Men åter till besöket på min arbetsplats. Det absolut bästa Lars Ohly sa på sitt besök i vår aula kom som en slutkläm. Kommer inte ihåg det ordagrant men det var någonting i stil med: ”Och vad är det viktigaste i höstens val? Jo, och det här menar jag verkligen, att NI går och röstar. Det är till och med att föredra att ni röstar på Maude framför att ni inte röstar alls – och då antar jag att ni förstår hur allvarligt jag menar vad jag säger. Först i andrahand hoppas jag innerligt att ni lägger er röst på Vänsterpartiet...” Återigen vacker humor samt det viktigaste budskapen av dem alla: GÅ OCH RÖSTA!
Och på tal om Maude – Härnäst: C
Läs också:
#1 Snart är det val – en introduktion
#2 Folkpartiet
#3 Miljöpartiet
#4 Moderaterna
#5 Socialdemokraterna
#6 Kristdemokraterna
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)