Sist och kanske också minst – Centern.
Vad är det med Maude som jag missat? Så många verkar ha en åsikt om henne och jag har inte riktigt förstått vad detta grundar sig på. Diskuterar man Centern, eller politik i allmänhet, dröjer det ofta inte länge innan Maude kommer på tal. Näbbgädda – är väl det mest förekommande jag hört de senaste åren och i vissa lägen, när någon vill ta i lite extra: jag mår illa bara jag ser henne. Vad gör hon och vilka knappar trycker hon på för att dra på sig utlåtanden som i elakhet enbart matchas av de man hör om Mona Sahlin? Som sagt var – jag har uppenbarligen missat något här eftersom jag inte kan säga varken bu eller bä om Maude. Hon är med och styr och ställer och jag antar att hon gör ett hyfsat jobb. Jag störs inte av varken röstläge eller utseende och – vilket är den stora Centerförändringen – jag störs oftast heller inte av hennes budskap.
Annat var det förr då Centern centralt hade mer av Miljöpartiets roll. Det fanns en tydlig hardcore miljöprofil och man lockade till och med till sig en hel del extremister. Som exempel Olof Johansson som var en av de första politiker jag tyckte riktigt illa om. Ja annat var det sannerligen förr då nämnde Johansson var beredd att ta Centern över knappt ännu stelnade lik för att få igenom krav på kärnkraftsavstängning. På sätt och vis förstår jag att detta ändå var en nyttig injektion för högersidan i svensk politik och många inom Centern måste känna sig ganska vilsna idag då Centern slutat skälla som en stor ilsken hund och istället liknar något litet, irriterande och gläfsigt som Paris Hilton skulle kunna bära i sin handväska. Men jag är nog inte rätt person att klaga över detta eftersom jag anser att kärnkraften ska byggas ut plus att Centern plockar stora poäng av mig genom att stå för en sund rovdjurspolitik.
Liksom många andra småpartier tror jag Centerns dagar i rikspolitiken är räknade. Det kommer mer och mer bli två block där gränsen går mellan blocken och inte mellan de olika partierna. Jag antar att Centern är det parti på högersidan som fått göra störst förändringar i självaste ideologin för att få vara med i Alliansen (ja den högra alltså). Inte helt olikt den framtid Vänsterpartiet står inför ihop med Mona, Peter och Maria (i den vänstra alliansen). Så vad händer i framtiden för den här typen av partier? Kanske har Centern nått något sorts rock bottom – sämre än 4,1 % kanske det aldrig blir eller?
Annat är det på lokalnivå där jag tror Centerns styrka och framtid ligger. På många platser i Sverige har jag känslan av att Centern är det parti som lokalt är det parti som har fötterna stadigt och stabilt i den lokala myllan. Där är Centern ett parti som värnar det lokala och verkligen försöker se till att hela Sverige lever – något som ur demokratisynpunkt är oerhört viktigt. Faktum är att jag känner till kommuner där just Centern kanske är det enda parti som lyckats uppehålla någon form av sunt förnuft samt att hålla ett någorlunda högt intelligenskvotssnitt på sina kommunvallistor. Detta hoppas jag får genomslag den 19 september då det (förhoppningsvis) visar sig finnas gränser för hur illa det annars kan bli.
I nästa avsnitt – partierna som gör allt de kan för att ta Centern och de andra småpartiernas plats i riksdagen.
Läs också:
#1 Snart är det val – en introduktion
#2 Folkpartiet
#3 Miljöpartiet
#4 Moderaterna
#5 Socialdemokraterna
#6 Kristdemokraterna
#7 Vänsterpartiet
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar