#11 Så går det i valet 2010

Såhär några dagar innan vi säkert vet valresultatet från det svenska riksdagsvalet 2010 tänkte jag ge mig på en liten fingervisning mot hur jag tror det kommer att gå.

Valresultat. Val till Sveriges Riksdag 2010

Vänsterpartiet: 5,8
Socialdemokraterna: 27,5
Miljöpartiet: 10,9
Centern: 6
Folkpartiet: 8
Moderaterna: 31,5
Kristdemokraterna: 5,2
Övriga: 5,1 (varav Sverigedemokraterna: 3,6%)

Sett till de båda blocken blir fördelningen:

Rödgröna: 44,2
Alliansen: 50,7

OM så blir fallet...
* … säger Sahlin omgående upp sig som ledare för Socialdemokraterna. Ett enormt förändringsarbete inleds som mynnar ut i de Nya Socialdemokraterna som tar sig an fighten med Alliansen inför valet 2014 med ny logga, nytt (eget) budskap och nya människor i frontlinjen.
* … förbjuds Östros att säga någonting negativt alls om han först inte lyckats säga fyra positiva saker. Resultatet av detta, som ni säkert förstår, blir att Östros förblir helt tyst...
* … ändrar Miljöpartiet sina stadgar och Team Eriksson/Wetterstrand får fortsatt förtroende. Att ta sig an detta ”hot” blir de Nya Socialdemokraternas svåraste uppgift (enligt principen ”the enemy within” så att säga).
* … händer som vanligt ingenting alls med varken Vänsterpartiet eller Lars Ohly – förutom att de inte får vara med i den ljusrödgröna Alliansen 2014. Ohly blir lite ilsk och pekar finger men utöver detta inget revolutionerande.
* … ger Jimmy Åkesson upp drömmen om ett invandringsfritt Sverige med honom själv som übersturmführer och ansöker om medborgarskap i - - - ja just det - - - Danmark så klart. Där är ju alla vita kristna invandrare välkomna, inte sant?
* … är det mesta sig likt på högerkanten.
* … börjar det snart växa fram önskemål om namnbyte och visst innehållsbyte hos KD. För att inte fullständigt ställa till någon förvirring behålls dock förkortningen KD – men man ersätter KristDemokraterna med KonservativDemokraterna.
* … går solen upp även den 20e september 2010 – oavsett hur besvikna och bekymrade en del kommer att känna sig. Det mesta blir sig ganska så likt inser man efter en stund.

Jag har under de senaste veckorna försökt förhålla mig någorlunda ytligt till de politiska frågorna. Detta av två anledningar. 1) Det blir mycket roligare då och 2) det blir greppbart på ett sätt som jag tror många (förutom de riktigt övertygade idealisterna/ideologerna) tilltalas av. Och frågan är ju också om inte detta är ett ganska sunt vardagspolitikintresse. Skulle man gå in på djupet skulle man snart drunkna, tappa intresset och fullständigt snöa in i ideologiska resonemang.

Så hur ska jag själv nu rösta? Har jag kommit fram till något? Jodå, det har jag men det har pendlat mycket (och frågan är om det helt och hållet pendlat klart än). Ta bara en sådan sak som Folkpartiets Nina Larsson som jag från början gillade. Hon kändes som en frisk fläkt. Ung och med ett leende som sprider glädje till till och med den allra buttraste gamla vänsterpartist man kan uppbåda. Nina Larsson är numer överallt. På torget. I skolan. På YouTube. På diverse tidningars bloggsidor. På egna internetsidor. Fine. Att synas är viktigt. Men nu finns Nina dessutom konstant i min Spotifyreklam – och det vette tusan om jag snart inte får nog. Men Folkpartiet har jobbat hårt må jag säga – eller vad sägs om erbjudande om två års gratis medlemskap. Va? Kan man säga nej till något dylikt? :-)

Vidare skulle jag mycket väl kunna tänka mig att lägga en röst på Miljöpartiet i riksdagsvalet. Men här finns ett gigantiskt stort hinder i vägen: Jag kommer, vilket jag antar att alla som följt min blogg säkert förstått, aldrig lägga en röst på Sahlin/Östros. Inte en chans.

KD går också bort trots att de hämtat hem ett gigantiskt och avgrundsdjupt avstånd mellan mig och partiet den senaste tiden. Tacka Göran för det. Men hur det än är så kan jag aldrig rösta på ett parti som uttalat bygger på religion – oavsett vilka gamla fabler det är.

Kvarstår gör C, Fp och M.

Ovanstående på riksnivå. Kommunen är en helt annan sak. Egentligen anser jag att Karlstad under det röda styret spelat sina kort väl. Man har en tydlig framtidsvision och i många hänseenden skulle jag tro att Karlstad är en av de bästa kommuner man kan bo i. Vidare är naturligtvis manöverutrymmet för en kommun begränsat. Man får in det man får in i kassan och med givna medel måste man sköta diverse åtaganden – oavsett färg, smak och tycke.

Några saker har jag dock kunnat konstatera de senaste veckorna vad gäller kommunalvalet. I en debatt om skolan på torget under helgen stod S mot M. M representerades av en dam som var så bedrövligt dålig både på att debattera och på att säga något vettigt om skolan att M fullständigt gått bort kommunalt. KD går alltid bort liksom V. Av ren princip går troligen även S bort även här.

För fyra år sedan lät jag vargfrågan avgöra mitt val. I år verkar det bli förslaget om en bondemarknad/saluhall intill torget i Karlstad som lockar mig allra mest. Det är ett förslag jag gärna skulle se införlivat.

I landstingsvalet får det parti min röst som lovar göra sitt yttersta för att de sjukhus som funnits i Värmland också blir kvar där de är. Ett varv bland valstugorna får avgöra.

Och skulle jag mot förmodan ha fel i mina antaganden om valutgången återkommer jag om detta i min sista valspecial.

Läs också:
#1 Snart är det val – en introduktion
#2 Folkpartiet
#3 Miljöpartiet
#4 Moderaterna
#5 Socialdemokraterna
#6 Kristdemokraterna
#7 Vänsterpartiet
#8 Centern
#9 Partier det pratas om men som ännu inte är med och leker
#10 Så tycker jag – eller – Om jag bestämde så skulle...